Smärta
Ännu en läkartid väntar på tisdag så se till att skicka positiv energi mot läkarmottagningen i Sätra kl 13:00. Inför varje läkartid är det ångest och efter kommer tårarna. Hatar verkligen läkare som gång efter gång ger mig värktabletter som jag ska experimentera med tills jag finner en kombination som faktiskt fungerar mot smärtan.
Jäkla smärtan som jag dumt nog trodde hade försvunnit ett tag då den försvann när jag skakade på händerna och lyckades på skelettet att slappna av.
Så jag har en senknuta på högra handleden, smärtan börjar i handleden då det blir svårt och extremt smärtsamt att börja på handen och kan inte ens ta tag i en tunn tröja utan att smärtan skriker till. Smärtan sprider sig sedan ut i handen och snart även upp på undre armen. Det gör just nu både ont på undersidan och ovansidan av mina händer. Eftersom jag kände att jag fick oavbruten huvudvärk efter de höga doserna av Alvedon och Ipren som
jag tog mot smärtan under förra omgången, vägrar jag ta värktabletterna för handvärken.
Det som är deprimerande är att läkaren kommer vara motvillig till remiss till en ortoped och kommer vilja proppa mig full med värktabletter. Om jag någonsin kommer till en ortoped kanske även denne inte hittar någon orsak utan smärtan fortsätter.
Det enda jag kan tänka på nu är att: "Vad underbart, härligt och overkligt det skulle vara att fylla 21 år utan smärta".