Gud vad jag älskar att åka tåg! Och helvete vilken otur jag har. Tror seriöst att jag är den mest oturföljda personen i världen när de kommer till tåg. Första gången var när jag och systrarna var små och skulle resa sträckan från Uddevalla till Gävle. Vi missade tåget och fick gasa på med bilen för att hinna till herrljunga till ett byte. Andra gången var i somras. Efter att ha varit punktlig till en punkt då det nästan är löjligt, då jag hellre var på plats timmar innan för att inte missa tåget, var tåget för det första försenat. Då hann jag inte med färjan och dagen efter missade jag tåget. Usch, blä och en massa riktiga svordommar kom ut då. Gör tro det eller ej, så kan jag svära! Jodå. Nu för andra, eller, vänta lite nu...ett, två, okej tredje gången missade jag tåget. Och inte att jag fastnade i trafiken, det var inte heller att jag glömde mobilen, fick åka hem efter den och att tåget rullade iväg precis. Som sist! Åh, nej. Om jag ändå hade sån otur. Nu kommer det självklart komma fram hur ofantligt klumpig och klantig och alla andra synonymer som jag inte kan komma på just nu - för jag har inte ätit än. Det enda jag kan skylla på egentligen är väl "piiip vad X-2000 tågen är tysta!". För vad kan man skylla på, när man är på tågstationen en kvart innan avgång, hinner köpa en latte och sen sätter sig med ryggen mot rätt spår och börjar diskutera livets mysterier med lillasystern? Jo, om du gissade rätt så är du smart. Men det är inte fint att skryta! Den här klumpiga tjejen som alltför ofta går in i väggar, ringer fyllesamtal och hamnar hos fel person (som hon är säker på är rätt) och börjat avslöja privata saker. Hon sitter, oavsiktligt så klart, med ryggen mot rätt spår och ser ett tåg komma och rulla iväg igen, bakom ryggen! Pucko! Ibland förvånar jag till och med mig själv! Skratta på ni bara! Herregud vilken klant jag kan vara ibland. Nu ska jag äntligen njuta av min sallad från Max och den dyraste burk Colan jag någonsin köpt.
Vad har ni för er ikväll?