Night at the Oscars

Med bullret som är Oscargalan i bakgrunden tänkte jag passa på att få in ett par ord här. I min privata dagbok.
Oscargalan, vad ska man säga? Vad kan man säga, förutom att den är underbar. Den är den bästa anledningen jag kan komma på att stänga ned datorn och drömma sig bort. Årets Oscargala var en av de roligare jag sett på ett tag när det kommer till upplägget och talen som blivit grymt nedredigerade. Jag läste någonstans att samtliga nominerade fått ett dvd hemskickat där Tom Hanks ger tips på hur man håller ett bra tal. Lite intressant att höra att det finns en form av lathund även för Hollywood eliten.
När det kommer till programledningen lyckades Anne Hathaway även om blicken och irritationen föll på James Franco som med en till synes nerdrogad min stod tyst med enstaka kommentarer vid sällsynta tillfällen. Och, då var det inte ens särskilt underhållande kommentarer. Hur som helst, vem är jag att döma? Bara EN av de miljontals i publiken.
När det kommer till glamouren som man förväntar sig av Hollywood och vältaligheten man hoppas att ens favoritskådespelare äger, så föll jag "head over heals" för Colin Firth. Med en elegant brittisk accent valde han noggrant sina ord och med glimten i ögat och med lagom mycket humor, höll han kvällens enda riktiga Hollywood tal! Vad ska man säga? Han är ju trots allt den för evigt stolte Mr Darcy.
Kvällen avslutades med hundra barn som sjöng till "Over the rainbow". Lite töntigt, smått drömskt och väldigt, väldigt Hollywood!