Snowcap

Då är dagarna snart räknade. Om bara några veckor är det slut på dagarna då man efter att vakna alldeles för sent kan rulla ur sängen med tonerna till Orbisons "Pretty woman". Och hinna med en segerdans - inte för att jag vunnit något, utan bara för att jag kan liksom. För att jag bor själv, för att jag var duktig och bara åt ETT paket pringles kvällen innan (precis innan läggdags), för att solen skiner!

 

Ofta avslutas segerdansen med skrattattack när jag får syn på mig själv i spegeln och inser att mina danssteg är för löjliga. Ni vet när man är ensam hemma och i ett ryck börjar "slänga ur sig" ALLA sina töntigaste moves. De man aldrig i sitt liv skulle visa upp för någon. 

 

Inte för att jag inbillar mig att det är jag som fått solen att visa sig - genom mina hot att om det bara regnar en gång till så ska jag banne mig **%?!!* (censur då jag fått veta att min mor ibland hoppar in och läser utdrag!). 

Men, trevligt är det att solen skiner. Enda som är mindre bra med att solen skiner, är att det nästan är för varmt för att dricka kaffe...inte för att det stoppar mig!  

 

Vart var jag, just det ja, snart är det slut på den sköna sommardagarna som man kan fylla med spontana häng utan en tanke på föreläsningar, seminarier eller hur många sidor man måste ha läst i kurslitteraturen. 

Att skolan ska börja går snart inte att undvika, så det gäller att njuta till fullo av de sista dagarna av sommar. Igår gjordes terminens första intervju som ska arbetas in i en artikel för Gaudeamus, och när den var renskriven dök en somrigt klädd Frida upp på universitetsområdet (kanske för sista gången) och tillsammans hoppade vi på tåget mot Ikea. 

Eller ett av de två tåg som skulle föra oss ett steg närmare Ikea. Älskade Ikea där vi hade planerat en heldags fikande, lunchande och strosande runt i de inredda vardagsrummen. Efter att min lillasyster anslutit sig till gänget sprang vi mot busshållsplatsen, (för att inte bli alltför blöta och för att vi inte ville dö av hunger!!!) och anlände en kvart senare till Ikea norra.

    Eftersom vi missade lunch-rushet med fyra timmar slapp vi stå och trängas i kön och vuxna som trängs utan egentlig anledning och fick äta ostörda utan ljudet av skrikande bebisar.

 

Därefter blev det en obligatoriska turen runt de inredda rummen i Ikea, (för man kan ju inte bara komma till Ikea för att fika), på väg mot ett fik... När min tjejerna satte sig i en soffa och sakta började vika upp en filt och kura ihop sig under den - då kände jag att: "Näe, jag känner inte dem." Och började sakta gå därifrån. 

 

Ibland är mina kompisar helt knäppa! Efter ytterligare två timmar på Ikea där en fikapaus hade blivit fika-buffé och vi lyckats fylla vårt bord med kanelbullar, princesstårta, dajmtårta och brownie var det slutligen dags för bio. 

 

Inte en dålig torsdag...