Snowcap

Det är alltid samma sak. Den första veckan, ibland månaden, på ett nytt jobb är så otroligt intensiv att jag hela tiden gör noteringar för framtida blogginlägg som jag tänker att jag ska skriva, men sedan slutar det med att jag snubblar in i lägenheten, skalar av jobbkläderna, hoppar i sängen och slocknar. 

Men nu är tänker jag försöka ändra på mina rutiner. Just det. Planen är att försöka klämma in ett träningspass innan jobbet och förhoppningsvis få mer tid över för att skriva på kvällarna innan det är dags att sova. Idag var första dagen och i skrivande stund samlar jag ihop viljestyrkan för att upprepa rutinen imorgon. 

Hursomhelst, låt oss istället prata om de där första dagarna, veckorna på ett nytt kontor. Som jag älskar dem! 

Det är lite som att köpa ett par splittrans nya läderskor och vara alldeles förtrollad av den ljuvliga doften av oanvända skor. Och oavsett hur spännande det är att promenera runt i skorna - eftersom man faktiskt måste använda dem innan de riktigt bekväma - är det fullständigt utmattande och i slutet av dagen finns det ingen skönare känsla än att återvända hem och låter fötterna vila. Låter det vettigt? 

Förra veckan var den första veckan och efter fyra dagar av att få ny information och rutiner presenterade och försiktigt bankade in i huvudet, firades fredagen in med en fabulös frukostträff med några gamla study buddies. Två timmar flög förbi och förutom supergod kaffe betade vi av samtalsämnen såsom ”Vem och hur säger man till om någon har något mellan tänderna?” och frilansprojekt som ligger framöver. Mycket spännande saker. Men mer om frukosten i en annan post. Nu ska det göras iordning frukost för morgondagen och jag är såå taggad på att gå upp innan klockan 6! 

English: 

It’s always the same. That first week, sometimes even month, at a brand new job is so ridiculously intense that I keep making notes for blog posts that I am going to write, but then I stumble into my apartment, peel off my clothes and jump into bed before passing out. 

But now I’m making an effort to change my routines. That’s right. I am going to try and get in a workout before work and hopefully clearing up some time for writing after after work and before it’s time to turn off the lights. 

Today was the first day and I am mustering up the willpower to do a repeat tomorrow. 

But, first things first. Let’s talk about those first days, weeks in a new office. 

Oh how I love them! 

It’s a bit like buying a pair of new leather shoes - the smell of the never before used leather is intoxicating. And as excited as you are to be walking around in them because you know have to wear them a couple of times before you are fully comfortable, it is exhausting and at the end of the day nothing feels better than when you return home and get to take them off. 

Does that makes any sense at all? Well, it makes perfect sense in my head. 

Last week was the first week and after a four days of new information slowly being presented then meticulously pushed into my head, I celebrated the weekend with a fabulous breakfast date with a couple of my old study buddies. More about that fabulous breakfast in another post. Right now I’m going to prepare some breakfast for tomorrow and I’m just too excited about getting up tomorrow before 6 o’clock!