Snowcap

Igår gjorde jag ett besök på min gamla skola: Vasaskolan!

Att besöka sin gamla skola brukar leda till massor av blandade känslor.

I mitt fall ledde besöket till en stark känsla av ångest, eftersom jag var tvungen att göra det där fruktade besöket hos administrations-gänget. En stark känsla av ångest följd av en dubbeldos av ångest toppad med frustration. Teoretiskt sett vill man ju tro att dom, folk som arbetar inom administration, ska vilja hjälpa folk som kommer dit. Det är iallafall tanken jag försöker ha när ett besök är å så nödvändig. Dock, brukar jag alltid lämna kontoret (de befinner ju sig alltid på ett kontor) antingen i tårar, ilska eller frustration över antingen deras ovilja att hjälpa eller det där otrevliga attityden som leder till att de ogillas av så många.

Likt service personal kan man tro att de bör ha en viss mängd folkvett när de erbjuder den tjänst, de trots allt får betalt för! Trodde du det, tror du däremot fel! Det finns nämligen inga som är så ogillade som folk som från bakom ett skrivbord erbjuder folk "hjälp".

Att ett besök på Vasaskolan ska leda till den ångest jag känner nu, är tråkig eftersom det faktiskt finns ett par få ur personalen som inte riskerar göra elevernas liv till ett helvete. För när personalen som man vill tro ska hjälpa en under ens studier utgör själva anledningen till varför man väljer att öka på frånvaron, då är det illa!!

Tack och lov har jag tagit studenten! Vilket jag hoppas innebär att jag slipper återvända! 
Till nuvarande studenter kan jag bara säga: Lycka till och håll ut!!!