The vacation that almost killed me

So I am back in Stockholm after just over one week’s vacation and it was genuine Swedish summer weather through out the week, with some days of pure sunshine and then many more with soft rain taking turns with the sun. 

And what a vacation it was. I have never had one just like it. No there isn’t any story of a dreamy trip to Italy waiting to be told. Sorry. Even tough I admit I have been dreaming my way to Florence. No, this vacation was lined with accidents and pain. 

Fun, huh?! 

Usually my trips to my hometown are enjoyment deluxe with hours spent on the kitchen counter sipping a glass of wine and reading a book as the sky outside shifts in color. This time there was none of that. Sure it was nice an all but then on the third day I got a terrible stiff neck that one week later still hasn’t let go. Then yesterday, just as my neck was getting a bit better I decided to pick some salad from the garden when bugs started raining from the big tree above. And when I took a couple of steps back I fell on some logs and scraped up my back. 

You know, cause that is the kind of stuff that actually happen in my life. 

#Vacation my ass! 

So you probably figured out that it doesn’t feel nearly as hard as you would think going back to work tomorrow. To be honest, I am actually looking forward to it. I mean obviously the risk of endangerment is pretty big when I try taking it easy. A few more days of this and who knows what would have happened. Nope, not for me and I know, you’re probably thinking ”Eh, talk about overreacting” and you could be right. But I mean, who the hell falls on a tree? Perhaps more common in Alaska or in the woods but this was in our back yard. So… I am currently in bed celebrating that this vacation is over (!) with a cup of deliciously strong coffee spiked with a splash of Baileys. Which is how every Sunday should be enjoyed! 


Då är jag tillbaka i Stockholm efter en och en halv veckas semester (minus 1 dags halvjobbande). Det var riktig svenska sommarväder genom hela, med några dagar somrig solsken och en massa fler dagar där duggregnet avlöste solen. 

Vilken semester det var! Och nej, det väntar ingen målande beskrivning på en drömsk resa till Italien. Även om jag har drömt mig dit. Nej, min semester var en kantad av olyckor.

Vanligtvis när jag åker tillbaka till Gävle brukar det vara njutning deluxe med timmar spenderade på köksbänken med ett glas vin och en bok medan himlen skiftar färg utanför. Den här gången blev det inget sånt. Det var visserligen mysigt och så. 

Men tredje semesterdagen slog en fruktansvärd nackspärr till och jag skämtar inte när jag skriver att den, en vecka senare fortfarande envist vägrar att släppa taget. Så igår, precis när nackspärren började bli bara lite bättre, bestämde jag mig för att plocka lite sallad i grönsakslandet (för man gör ju det) och när det började regna ned äckliga kryp från det stora trädet ovanför backade jag in på några stockar och skrapade upp ryggen. 

För det är sådant som faktiskt händer i mitt liv. 

#Vacation my ass! 

Så ni förstår att det inte känns riktigt så jobbigt som man skulle kunna tro att återvända från semestern. För att vara ärlig känns faktiskt ganska skönt. Olycksrisken är ju tydligen väldigt stor när jag ska ta det lugnt! Några dagar till och vem vet vad som hade hänt. 

Nope. Jag kör en omvänt Gyllene Tider och säger ”Jag går och jobbar” (du vet, istället för fiskar). Ni kanske tänker att ”snacka om att överreagera!” Ja kanske det. Men jag menar, vem fan ramlar på ett träd? 

I skrivande stund ligger jag i sängen och firar att semestern är över (!) med en kopp riktigt starkt kaffe à la Sara spetsad med Baileys. Vilket är så varje söndag borde avnjutas. Glad söndag! 

Baileys - Gyllene Tider - Stockholm - Summer - Swedish summer - Vacation

'Out of office'

Last week was like a dream. This was a week before it was time to put that Out of office auto reply on my work email and the week after the hectic conference. 

Two Sunday mornings ago the alarm rang at 5.30. You might wonder why. By god why? Barely four hours after we had gone to bed. In order to get 45 minutes more sleep I decided to take a cab to the station and an hour later I was having a wake me up breakfast at Arlanda Airport. Never the one to say no to work (like ever) I was heading to Copenhagen to work another MCI conference and to breathe some Danish air. From 9 am to 6 pm it was full speed preparing for the guests to arrive and then handing out badges until I finally zipped up my pink suitcase and got a cab back to the airport.

But that’s not where it started. No, cause as everyone knows that the week starts on Monday. Or usually it does. That one had a nifty bank holiday inserted on Tuesday so really it felt like it started on Wednesday. Any who, that Thursday me and Isabelle, the event assistant took the bus to a castle (of sorts) located fifteen minutes (without traffic, 35 with) from the city centre. I had volunteered to work an event for another teams event: the 30 year anniversary of a French bank. 

 A castle with a view. 


French speaking people and men in suits. Two things I love, so I really didn’t have to think too hard before saying yes to working an evening after a 24/7 week at work. 

Okay, so technically I didn’t exactly know that it was a bank event nor that it had any connection whatsoever with France. But I like to think that I was a bit psychic in that moment and sensed it. Either way it was a surprise in the same class as being served a truly delicious glass of wine with your steak. Yum. 

The Thursday began as all events do: in pure panic. True story. It’s sort of the charm of working with events. No matter how much you prepare there is always something that turns out wrong and you have to run around like a maniac to handle it before anything happens. 

So about thirty minutes or so after arriving at location we discovered that the clients carefully prepared presentation was in a format not supported by the television devices. Upon discovering this we quickly found out that it was working on two of the four screens. How the f* was it doing that? It turned out there was some mysterious tech guy out there who had reformatted the presentation on two of the USB sticks and then like dust he had disappeared. Now I don’t believe in ghosts, or anything but… No just kidding after some minor investigative work (nowhere in class of Sherlock Holmes) we got hold of him and after listening to a quick tutorial of what he had done I gathered all the sticks and got to work. It quickly turned out that though he had managed to make the presentation work it was just less than half of it there and 25 pictures where missing. 

We re-grouped, I took the presentation and the other two took everything else. Two hours and a whole lot ot running up and down and up and down the stairs later 

   - to see if it worked now, nope? okay, back to the computer on the top floor! - it was finally done. 

After that it was business as usual. The night went on, there was drinking (wine), oysters, dancing and after midnight it was time for us to pack up and head home. 

I admit it, 3 hours of sleep followed by 9 hours work didn’t exactly result in an overly energetic me, but after a swift shirt-change at the airport restroom I did feel somewhat more…alive! 

Dinner, a stop by Starbucks (!) and then it was time to fly back to Stockholm. Unfortunately the plane was packe and thus my hand luggage was involuntarily checked in - so instead of being able to quickly grab it at the airport and run home, I had to wait and wait, for it to appear on the conveyer belt. Sigh

At last landing at my flat I changed into pyjamas and was just about to have a midnight snack when I remembered something. Damn. The water bottle! I quickly opened the freezer and there it was. On the top shelf the glass water bottle, which I had nicely put in the night before, you know to have ice cold water, had exploded and there was glass everywhere. 

There it was. The perfect end to a hectic weekend! 

Anniversary - Arlanda - Copenhagen - Events - French bank - Lifestyle blog - MCI - Sherlock Holmes - Starbucks - Travel - Work - out of office - sunday

Miss know it

Now why would anyone want to be like Marie? And who the hell is Marie? That’s a valid question. Not everyone could be expected to know Marie, I know that. 

Marie is one of those people who you talk to and then find yourself thinking ”O M G! This girl is freakishly Cool!” And I’m talking How I met your Mother Barney cool! 

 Your second question might be ”Hey, what about never comparing yourself to anyone else? 

Well, okay that is true and you shouldn’t. But the thing is: Marie is almost guaranteed  to be a little bit (or a lot) cooler than you. Now don’t feel bad, this girl is cooler than just about everyone. Yes, even me and I admit that I don’t even see the point in trying. But you can always take notes, right? 

So I sent a message to the girl with the ridiculously healthy looking hair (yes, that is my nickname for her!) to find out how she does it. 

And decide for yourself if you by the end of his article don’t agree with me that she has a definite spot in the Hall of Fame of Coolness. 

First of Marie, your hair. Seriously, what’s the deal? 

HAHAHAHAH! Oh, the piece of shit on my head that never does what I want and just kind of is there and lays flat? Except when it's cold. Then it STANDS EVERYWHERE and electric shocks me on everything I touch. Well, at least I don't have to worry about split ends since I never do anything with my hair. Not even condition it (because that really makes my hair be electric). So I guess the answer is: it's healthy because I try to let it be? But the day will come when I will have my way and make it do something other than just lay there!!

Moving on. How do you possibly have the time to see everything ever broadcasted? 

— You know this thing when you don’t have a life and all you do is watch movies or tv-shows when you should be doing productive stuff? Or when you get so wrapped up in a show that you don’t really like but you have to see how it ends so you fast forward through the episodes? I’m just a really impatient women that feels the need to watch everything, even if it’s really bad (and I do mean REALLY bad). 

Now, lets talk about the art of fast forward watching.  

— The first thing about fast forward-watching is that I can’t care about the show at all. The only reason I'm still watching is because I have to know how it ends. I’ve already invested so much time in the show, and to just stop is not acceptable!! 

Then there are two types of fast forwarding. 

The first is where I just increase the speed of the show, but you still see everything in a faster way. 

The second is when I watch a show I kind of have started to hate and just wants it to be done so I can get on with my life, and this is where I start to skip giant sections of the show because I already know what will happen BECAUSE THE SAME THING HAPPENS OVER AND OVER AND OVER AGAIN! But I still have to know how it ends because I suck and I should really do something else with my time. 

You seemingly know everything and I do mean EVERYTHING, how do you surf the web? 

— Okay so you know this thing when you suck at life and have to google everything? And then you learn how to look up weird stuff and learn things that are completely unnecessary? Like how many girlfriends has Kristen Stewart had since she came out as gay (and I’ve missed it?? But I don’t really care, but still. How could I’ve not heard about Kristen Stewart being gay? She’s after all Bella Swan!!)). Or if Canada has a President or a king or whatever (Canada is a monarchy and is under British rule. Who knew, right?).

Is that what you do, just google everything?

— Haha I want to think that I’m smart, but google is like my closest friend because I can ask her anything (no matter how stupid it is. And yes, I made google into a women) and she just gives me the answer! But Youtube is also a great friend for information! How else will I see all the new trailers for everything I have to see? Or how SNL has a new skit about Trump? Or the new video about how puppies and kittens first meet? 

Now I only have one question, Do you love her or do you LOVE HER? 


En suedois: 

Du kanske undrar varför någon skulle vilja vara som Marie? Och vem fan är Marie? Det är en legitim och mycket bra fråga. Marie är en sån där person som du pratar med och finner dig själv tänka ”Damn, hon är ju hur cool som helst!” Och jag talar How I met your Mother Barney Stinson cool. 

Din andra fråga är kanske ”Hallå, vad hände med att aldrig jämföra dig själv med någon annan?” Tja, det är sant och det ska man ju egentligen inte göra. Men saken är den att Marie är nästan garanterat bara lite (eller mycket) coolare än dig. 

Inget personligt, för den här tjejen är häftigare än näst alla andra. Ja, till och med mig och jag erkänner att jag inte ser någon poäng i att jämföra. Men man kan alltid ta anteckningar, eller hur? 

Så jag skrev till den blonda tjejen med det löjligt hälsosamma håret (yes, det är mitt smeknamn för henne), för att ta reda på hur hon lyckas vara så f-ing cool. 

Läs och se själv om du mot slutet av artikeln inte håller med mig om att hon har en reserverad plats i Hall of Fame av coolhet. 

Först och främst, Marie, ditt hår. Seriöst, vad är grejen? 

- HAHAHAHAH! Du menar den här skiten på mitt huvud som aldrig gör vad jag vill och som bara liksom ligger där alldeles platt? Förutom när det är kallt. Då står det upp ÖVERALLT och ger mig elektriska chockar på allt jag rör. Tja, jag behöver åtminstone inte oroa mig för slitna toppar eftersom jag aldrig gör något med mitt hår. Kan inte ens använda balsam (eftersom det gör det alldeles elektriskt). Så jag antar att svaret är, det ser hälsosamt ut eftersom jag försöker att låta det vara? Men dagen kommer att komma när jag får min vilja igenom och lyckas att få det att göra något annat än att bara ligga där! 

Vi går vidare. Hur är det möjligt att du har tid att se allt som någonsin sänts? 

- Du vet den där grejen när du inte har ett liv och allt du gör är att se på filmer eller serier när du borde göra mer produktiva saker? 

Eller när du blir fullständigt uppslukad av en serie som du egentligen inte tycker om men du måste se hur det slutar så du snabbspolar genom avsnitten? Jag är helt enkelt en otålig kvinna som har behovet att se på allt! Även om det är riktigt dåligt (och jag menar verkligen RIKTIGT dåligt). 

Okej, låt oss prata om konsten att snabbspola genom serier. 

- Det viktigaste med att snabbspola genom en serie är att jag inte kan bry mig om serien överhuvudtaget. Enda anledningen till att jag fortfarande tittar är för att jag måste veta hur det slutar. Jag har ju redan investerat en massa tid i serien och att bara sluta är INTE ACCEPTABELT! Sedan finns det två typer av snabbspoling: 

Den första är när jag bara ökar hastigheten. Men fortfarande ser på allt bara lite snabbare. Den andra är när jag ser en serie som jag har börjat att hata och bara vill få det överstökat så att jag kan återgå till mitt liv, och det är då jag börjar hoppa över stora bitar av serien eftersom jag redan vet vad som kommer att hända EFTERSOM DET HÄNDER SAMMA SAK OM OCH OM OCH OM IGEN! Men jag vill fortfarande veta hur det slutar eftersom jag suger och verkligen borde göra något annat med mitt liv. 

Du verkar veta allt och då menar jag ALLT! Hur exakt gör du det? 

- Okej så du vet den här grejen när du suger på livet och måste googla allt? Och sedan lär du dig att kolla upp underliga saker och lär dig saker som är fullständigt onödiga? Typ som hur många flickvänner Kristen Stewart egentligen haft sedan hon kom ut som gay (och jag hade missat det?? Och jag bryr mig inte egentligen men ändå! Hur kunde jag inte veta att Kristen Stewart var gay? Jag menar, hon är ju Bella Swan!!) Eller ifall Canada har en President eller Kung eller whatever (Bara så ni vet är Canada en monarki och under Brittisk styre. Vem visste, eller hur?). 

Är det så du gör, googlar ALLT? 

- Haha, jag vill ju tro att jag är smart, men google är min bästa vän eftersom jag kan fråga henne allt (oavsett hur dumt det är. Och ja, jag gjorde Google till en kvinna) och hon bara ger mig svaren! En annan god vän för information är Youtube! Hur annars skulle jag kunna se alla nya trailers på allt jag bara måste se? Eller se SNL:s nya sketch om Trump? Eller nya videon om hur valpar och kattungar möts för första gången? 

Nu har jag bara en fråga. Älskar du henne eller ÄLSKAR du henne? 

New York - lifestyle