From her side of the story

Part two. 

As you read her side of the story you will find passages in italics that might sound like they were by her and not me, well, I just couldn't help myself. 

 

From her side of the story 

By Yasmine Härnebo-Grapenwall 

Do you ever get the feeling when you meet someone new that you would be great as friends? Even before they have said a word to you? It probably sounds crazy (and a little bit stalk-ish) but that’s how I felt the first time I saw her in class, sitting two rows behind her. 

(I don’t think I had an idea she was sitting behind me. That is a bit scary. Probably mostly concerned with not spilling my coffee all over myself or someone else first day in class). 

I have a vague memory of that first time when I saw her at university. It was the second day of school, and the teacher (the-I-am-too-good-to-work-here-but-I-need-the-cash type) called out the participation list. Her preppy looks with short skirts (obviously not tooooo short),  

  - (this feels sarcastic. Is it sarcastic? Are my skirts short? But I always make sure they cover my ass! that’s the perfect length!) 

cute tops, curls everywhere and always, and I mean always, a colorful beret made her… Different. In a brilliant kind of way. Most of our classmates wore grey. Yeah, different nuances of grey (you could say 50 shades of it). Finally someone… Colorful! 

We practically survived the dullness of our university building (grey concrete, need I say more) by café-hopping our way through different assignments. This is an important caterpillar of our relationship! When we meet, we always have coffee, Italian caprese, something sweet or champagne. Or all at once. Hey, it’s necessary to keep hydrated and blood sugar on a high if you want to squeeze in topics ranging from work, relationships and how to save the world. I mean, did anyone – ever - do anything good in history, while being hungry? 

No, I didn’t think so. But back to eating. This girl really hooked me up with some of the things that I call necessities in life. For example, the dirty chai at Espresso House? My absolute favorite that’s not on the menu, and of course it was Sara who introduced me! 

(I have absolutely no recollection of even having tried the dirty chai at Espresso House… Omg, perhaps I had a black out. Does this mean I am an addict? A café-addict?)  

One of the things I really admire about her is her sparkling take on life. If you were to look up the word “bon vivant”, you would find a smiling picture of Sara. 

She knows how to make anything magical. Which is a very good quality in life, if I may say so myself. It’s no coincident that she a brilliant fashion and lifestyle writer! 

I love our pep talks, in between work and life where I get to listen to all of her current projects (believe me there are always a few at hand when you talk to this girl). 

If I would be trapped alone on an island (please, please let it be a tropical island in that case), I would definitely choose Sara to join me. She would be really optimistic and probably end up finding a secret spa resort where others would just find sand. 

(Fyi if you google Bon vivant you will find that it’s a very popular name for restaurants. Yes, i googled it!) 

 

50 shades - Becky Bloomwood - Bon Vivant - Coffee - Jmk - Lifestyle - Work - Yasmine Härnebo Grapenwall - journalist - writer

Lördagsgodis från studentbloggen Gaudeamus

Här kommer en oldie men en goodie. Bara för att det är lördag. Från studentbloggen på Gaudeamus: 

 

Det var ju inte riktigt meningen att det skulle hända… Det bara hände. Det var kaos. Efter en lång dag på skolan möttes jag av stopp på den blåa linjen.

Typiskt. För det var inte lite folk som väntade. När chaufförens röst strömmar ur högtalarna i tåget och talar om: ”Det kan alltså dröja fem minuter eller en halvtimme innan tåget rullar igen.” Då suckar alla 67 medresenärerna som står och trängs på tåget, och jag hoppar av.

Kvar står en man envist med en portfölj hårt hållen och en blick som om han med ren tankekraft försöker få tåget att börja rulla. Tja, man kan ju försöka.

Att stå och trängas på perrongen är inte riktigt min grej och av erfarenhet vet jag att en hungrig Sara som lider av kaffebrist aldrig leder till något bra – så jag bestämde mig för en kopp kaffe på Waynes. För att slippa kaoset och samtidigt passa på att skicka ett par viktiga mejl.

En timme senare återvände jag till underjorden och hoppade på gröna linjen, men väl framme vid Fridhemsplan stod t-banan ännu still och det skulle få bli buss istället.

Eftersom jag alltid går med attityden att ”jag kan ju passa på medan jag är här”, så sprang jag förbi butiken för att handla krossade tomater.

Sedan gick allt åt skogen. Med en sjal och min absoluta favoritmössa i handen går jag med snabba steg mot bussen men innan jag kommit ut i ösregnet upptäcker jag att mössan är borta.

Panik. NEJ, NEJ, NEJ! Jag går tillbaka till butiken och låter blicken noggrant granska varje yta av vägen jag gick för några minuter sedan. Men, ingenstans ser jag den vinröda baskern. Jag skakar på huvudet och går fram och tillbaka två gånger innan jag springer in i Pressbyrån och frågar om dom fått in en mössa. Den kunde inte vara borta, jag vägrade att tro det. Min vinröda basker, den mössan som startade min basker-samling, den jag köpte under terminen i Brighton för fem år sedan. Den första – liksom!

Men på Pressbyrån hade de inte fått in nåt och inte heller killen i spärrarna som med en uttråkad blick räcker mig en ”lost and found” broschyr. Blicken som sa: ”Åh, nej, ännu en som har tappat nåt.”

Till slut blev det för mycket. Tårarna börjar snabbt falla och innan jag kan hindra mig själv står jag och bölar på Fridhemsplan. Jag gräver genom min väska och hoppas att den ligger gömt under min termos, men nej. En äldre man som delar ut tidningar räcker fram en servett och jag fortsätter att gråta.

Jag är på väg för att kolla med personalen i Prisextra butiken när jag går förbi Espresso House. Där faller blicken på avskiljningsväggen för Espresso House sittplatser – där ligger min vinröda basker.

Tårarna torkar på tre sekunder och jag sliter snabbt åt mig mössan och med sänkt huvud går jag mot bussen. Hela vägen intalar jag mig själv att ingen av de 300 personerna som var i gallerian har sett mig! Ändå kan jag känna hur någon som satt på fiket fångade hela händelsen och sitter någonstans i Stockholm och berättar om ”Tjejen som fick ett utbrott på Fridhemsplan. På grund av en mössa.”

Jag bjuder på den!

 

Baskern - Brighton - Fridhemsplan - Gaudeamus - Lifestyle - Stockholm - Studentlivet

Event 2.0 - The World Water Week

I lördags klev jag officiellt in i mitt nya kontrakt och den spännande rollen som Projekt koordinator. 

Så någon kväll framöver ska jag korka upp flaskan Pol Roger som ligger på nedkylning och fira. Men i väntan på bubblet blev det på lördagen ett mini-firande av slag med vännen. Tillsammans sprang vi till IKEA och shoppade varsin säng, sedan blev det Ikea-klassikern: köttbullar med potatismos. <3 

Underligt att det för blott tre veckor sedan var ett 2.0 event - även känt som World Water Week.

Efter två intensiva månader á la 12 timmar-dagar som standard, var det på lördagen 26 augusti äntligen tid att rigga upp datorer och skrivare på City Conference Center. Lördagen till ära fick jag njuta av en ljuvlig sovmorgon till klockan 7 och sedan spendera lite kvalitetstid med mejlboxen på kontoret innan jag anslöt mig till resten av PCO-gänget på plats. 

Dagen efter var det invigning och tillsammans med B-com drottningen, Elin, Projektledaren, Helena och Hotel managern utgjorde vi teamet som hade hand om registreringen av över 3000 deltagare. 

Med första stora dagen framför oss hade vi varsitt rum bokat på ett hotell i närheten. Efter en lång dag kantad av skrivare som strejkade och snabb problemlösning av den fantastiska projekt koordinatorn Iga, var det obeskrivligt härligt att ladda upp inför en intensiv vecka med en middag. 

Priset för Veckans höjdpunkt gick till morgonen när registreringssystemet la ned en kvart innan deltagare började droppa in och jag och kollegan i en timme freestyle:ade med B-com drottningen som live support (springandes fram och tillbaka mellan oss). 

Bilden som säger mer än tusen ord. Känslan under World Water Week. Här förbereder B-com Drottningen  skannrar för dagen efter. // The picture that speaks louder than a thousand words, describing the feeling during World Water Week. Here the Queen of B-Com is prepping scanners for the following day. 
 

Lite random fakta från World Water Week: 

  1. Koppar kaffe som hann kallna = 29 
  2. Nyinköpta underkläder = 7 (försök tvätta när du jobbar 14 timmar om dagen. C’est pas possible) 
  3. Antal personer som först sveptes på tinder och sedan sågs vid något tillfälle = 18 #AllaHarTinder
 
English: 

On Saturday I officially stepped into my new contract and into the exciting role of Project Coordinator at MCI. One of these nights I fully intend to cork up the bottle of Pol Roger that is on chill and properly celebrate. In anticipation of the bubbly the Saturday resulted in a spontaneous mini-celebration with Mary. Together we went bed-shopping at IKEA, needless to say the tour was rounded off with the Ikea-classic: meatballs and mashed potatoes. <3

Odd that it was only three weeks since event 2.0 - also known as the World Water Week. After two intense months pulling 12 hour days as a standard, on Saturday the 26th of August, it was finally time to set up computers and printers at the City Conference Center. Being Saturday and all I got to sleep in and all the way to 7 before it was time to spend some quality time with the mailbox at the office before I joined the rest of the PCO-team on location.  

The following day it was D-day and together with the Helena, the B-com queen, Elin, the Project leader and the Hotel manager, we were the Team handling the registration of over 3000 participants. 

With the first big day still ahead of us we each had a reservation at a hotel nearby. After a long day lined with printers going on strike and quick problem solving by the fantastic project coordinator Iga, it was indescribably delicious to prepare for an intense week with a dinner with the team. 

The price for the Highlight of the Week went to the morning when the registration system went offline 15 minutes before the delegates started to come and me and Helena went into full problem solving mode with the B-com Queen on live-support (running back and forth between us). 

Random facts from the World Water Week: 

  1. Cups of coffee that got cold before the first sip = 29
  2. New pieces of underwear = 7 (you try doing laundry while doing 14 hour days. C’est pas possible) 
  3. Number of people who were swiped on tinder and then spotted at some time = 18 #EverybodyHasTinder
På hotellet innan team-middagen efter första dagen. // At the hotel before the team-dinner. When a girl can't help to pose. 
 
 
Coffee - Event planning - Events - Ikea - Lifestyle - MCI - PCO - Pol Roger - Project Coordinator - SIWI - Stockholm - Work - World water week - tinder