going to hell

Tack och lov för tidstämplingen på bloggen. Om inte datumet på förra inlägget hade placerat den på 6 november, alltså förra veckan, hade jag inte trott det. Känns som minst 3 veckor sedan. Vilket är standard för veckorna. Fredagar känns verkligen som mil från måndag. 

Den senaste veckan har varit en snabb repris av de intensivare sommarmånaderna. I onsdags gick kongressen som äger rum i april live, vilket i princip innebär att registreringen öppnade. Inte att blandas med när den går onsite vilket den alltså gör i april då. Förutom att göra hemsidan klar för publicering var det i sann event-anda, några sista minuten ändringar som behövde göras och två sekunder efter att jag vidarebefordrade dessa till vår Go-to-designkille fick jag svaret: 

”Jag är på akuten.” 

 För det är precis vad man vill höra - 2 timmar från deadline. 

Jag vet, jag kommer att hamna i helvetet, men… Och i mitt försvar var det bara en fot-grej och ingen dödlig olycka - i vilket fall vill jag tro att jag hade varit mer sympatisk… Med begränsade design och redigeringsprogram på min jobbdator hann jag precis börja göra ändringarna när han skrev att han var åter vid sin dator. Puh, kris avvärjt. Den 20 minuter långa lunchen som följde det här slutade med att jag sprang fram och tillbaka mellan kafeterian och min dator för att se hur det gick. 

När kongressen var igång var det full fart fram med allt annat. Det är sällan (aldrig) ett projekt åt gången utan vanligtvis tre. Vilket är varför det har varit tillbaka till att lämna kontoret efter klockan 18. Samtal till potentiella sponsorer, redigering av texter, förhandla arvoden för talare och redigering av planskiss. Allt i en veckas arbete. 

Så det blev att jag glömde allt om ikväll och hela den där gå ut med jobb-tjejerna-grejen - och började istället smida planer för en lugn, avslappnande helg skrivandes vid min dator och med långa kaffe/läsa bok-sessioner i sängen. Hur himmelskt låter inte det? Men den tanken försvann ut ur fönstret på 6.e våningen och istället sitter jag och räknar timmarna innan det är dags att bege sig till Helenas lägenhet för en förfest innan Natten.

 
English: 

Thank god for a timeline on the blog because if the date of the last post hadn’t put it on the 6th of November (last week) I would not have believed it. Feels like weeks ago. Fridays have truly been feeling like miles from Monday. 

This week has been a revisit to those intense summer months. On Wednesday the congress that is taking place in April went live, which basically means that registration opened. Not to be confused with going onsite which happens in April. 

Besides making sure that the website was up and running, there were, of course, a couple of last minute changes that had to be done with the website. Two seconds after I forwarded these to our go-to-design-guy I got an email saying: 

”I’m in the emergency room”. 

Cause that’s what you want to hear 2 hours from deadline. 

I know, I am going to hell, cause that was my first thought. In my defense it was merely a foot-thing and no lethal accident - in which case I like to think I would have been more sympathetic… 

With the limited design/editing programs on my work-computer, I had just started doing the changes myself, when he wrote that he was back at his computer working again. Puh, crisis diverted. The 20 minute lunch break ended up being me running back and forth between the lunch room and my computer to see how it was going. 

Once live it was full speed ahead with everything else. It is rarely (never) one project at a time, but usually at three. So it has been been back to leaving the office after 6 pm, making calls to potential sponsors, editing texts, negotiating fees for speakers and editing floor plans. All in a weeks work. 

So I sort of forgot about tonight - the whole going out with the girls at work-thing— and started to plan for a calm, relaxing weekend, sitting by my computer, writing with the occasional coffee/reading session in bed. Doesn’t that sound like heaven. But that thought went out the window and instead I am counting the hours before it is time to head to Helena’s place for a pre-party before going to Natten

Having planned for this for about a month I am just a bit excited. 

 
Career - Congress - Event planning - Events - MCI - Natten - PCO - Project Coordinator - Work - Work and play - girls

Christmas in July

När jag sitter här och bläddrar igenom min kalender, som jag för övrigt avgudar (!), inser jag hur få veckor det är kvar innan julafton. Jag vet, november har bara hunnit börja och jag vet att det är många som tycker att det är alldeles förfärligt att ens börja tänka på julen innan samma månad. Jag är dock inte en av de personerna och vem som helst skulle utan svårigheter finna mig spela julfavoriterna redan i september. Eller juli för den delen… 

Så ja, det är över en månad kvar. Men när veckorna i kalendern är nedkluddrade med saker att göra går tiden fort. 

Jag försöker konstant att begränsa antalet fika-träffar varje vecka med förhoppningen att få mer gjort i andra områden. Som att skriva, träna, den välbehövliga ensamtiden (oftast med en bok) och alla spontana saker som dyker upp. Den kommande veckan har jag lyckats att begränsa dem till tre. Först väntar en fika med en gammal universitets föreningskompis (läs: party-vän) som jag sprungit på några få gånger sedan de långa nätterna på bardisken. Hrm, jag menar jobbandes bakom bardisken… På onsdag är det dags för det andra mötet med min mentor och slutligen på lördag är det en efterlängtad utekväll med i stort sett alla tjejerna på jobbet. Och det var allt! Sedan blir det de vanliga turerna till gymmet, försök att få in några skrivar-sessioner innan läggdags och så ja, jobb. Den här veckan öppnar registreringen för en av kongresserna jag jobbar med.

I samma veva kickar MCI av sin närvaro i sociala medier med en planeringsmöte och så är det en deadline för Danmark-kontoret. 

Det kanske är en bra grej att runda av veckan med en natt på dansgolvet?

 
 
English: 

As I am sitting an flipping through my calendar, which I absolutely love by the way (!), it is scary how few weeks are left until Christmas. I know, it’s only November and I know lot of people almost consider it a sin to start thinking about Christmas before the D-month. I am however not one of those people - you could easily see me playing Mariah Carey’s All I want for Christmas in September. 

But when the weeks up to the most wonderful time of the year is filled up, time goes fast. 

I am constantly trying to limit the number of coffee dates and meet-up with friends each week, in hopes of getting more done in other areas of my life. Like writing, exercising, the well needed alone-time of just relaxing (usually with a book) and spontaneous stuff that come up. 

This upcoming week I managed to narrow it down to 3. First off is a Coffee with an old university (party) buddy who I have only run into a few times since those long nights dancing on the bar. Hrm, I mean working behind the bar… Then on Wednesday is the second meeting with my mentor and finally on Saturday a night out with just about all the girls at work. 

And that’s it. Then I am just going to make the usual trips to the gym, try to fit in some writing before bedtime and yeah, work. This week we are opening the registration for the congress I am working on which means Monday and Tuesday will be busy.  

Then MCI is kicking off it’s social media presence with a planning meeting tomorrow. Oh, and of course I have a deadline for the Denmark office-project. 

Perhaps finishing the week off with a round on the dance floor is a good thing?

 

Christmas - Event planning - Events - Lifestyle - MCI - Mariah Carey - Monday - Social calendar - Stockholm - Work

Coffee for lunch

Jag var på väg att skriva att det nästan varit lite tråkigt de senaste veckorna. På jobbfronten alltså. Men det skulle betyda att det inte fanns något att göra, eller hur? 

Och det har det. I alla fall om man tar en titt på min Att-göra lista. Nå, ingenting jämfört med den ökända maj till augusti perioden, när allt på listan egentligen kunde haft en deadline redan dagen innan, men som på grund av brist på en tidsmaskin var satt vid dagens slut. 

Med oktober rullandes förbi utanför fönstret finns det fortfarande saker att göra, dock med något mer generösa deadlines. 

Det är full fart fram med mitt första projekt som Projekt Koordinator och fast att den äger rum i april är det nu det vetenskapliga programmet ska stämplas, talare hittas, sponsorer identifieras och såklart förbereda webbsidan att gå live. Vid sidan om det fick jag förra veckan frågan att finna sponsorer för ett projekt i Danmark-kontoret. Något jag såklart inte kunde säga nej till - i och med att jag befinner mig i den där skaffa-mig-så-mycket-erfarenhet-som-möjligt-fasen i mitt liv. Så jag antar att man inte riktigt kan säga att jobbet varit tråkigt eller ens händelselös. Bara betydligt mindre händelsefull än den intensiva per-event-perioden när en kopp kaffe räknas som lunch. Eller är det bara jag?

 

 
 
 
English: 

I was about to write that work has been kind of slow this past week, but that would mean that there hasn’t been much work to do, right? 

And there really has. At least if you would look at my To-do-lists. Nothing compared to the infamous May to August period when everything on the list had a deadline set the day before but since the time machine had yet to be invented, deadline was set by the end of the day. 

Come October, there is still work to be done, though with more generous deadlines.  

I am currently working my first project as Project coordinator and though it takes place in april it is full speed ahead finalizing the scientific program, finding speakers, identifying sponsors and of course prepping the website to go live. 

On the side of this, last week I was asked to help find sponsors for a project in the Denmark-office. Which of course I couldn’t bring myself to say no to - currently being in the gaining-as-much-experience-as-possible-phase of my life. 

So I suppose you can’t, with a straight face, say that work has been boring or uneventful, but it has been considerably less eventful than the intense-pre-event-period when coffee is considered lunch. Or is that just me?

Blogs - Congress - Event planning - Lifestyle - MCI - October - Project Coordinator - Stockholm - deadline