Inget att skämmas för! Alla gör det! Eller?

En kaffekopp, ett par bitar av Palle Kulings mjölkchoklad och ett avsnitt av Lyxfällan har precis tagit slut. Och här sitter jag, under bordet. Jag vet inte riktigt varför, men det är något mysigt med det - att sitta under bordet alltså. På riktigt. Kanske för att det påminner om när man som barn gömde sig under bordet och fick en känsla av att man befann sig i en helt annan verklighet.
 
Så underbart att kunna ta en paus från verkligheten ibland. Rekommenderar det! Sedan så är det ju faktiskt inte riktigt så att jag är ihopkrupen under ett litet matbord. Jag har faktiskt ett barbord! Bara för att inte ge en felaktig bild nu. 
 
Det är såna här stunder då man är glad att man inte har en publik. Inte någon som kommer komma in genom dörren och fånga en i en pinsam stund. Som när man sitter och läser Cosmos senaste "50 lista på hur killar tänker" och fnittrar som en 14 åring. Sedan så kan man ju sjunga lagom högt favoritlåten från när jag var 15 och själv välja vilken falsk ton man ska välja. För det finns faktiskt ganska många att välja mellan. Fler än man tror.
 
Vilken tur att jag har snälla grannar som inte klagar!
 
Och känner man inte för att sjunga, så måste man inte. Man kan bara höja volymen och välja favoritpryl som ska agera som mikrofon och mima. Med sina absoluta favorita gester och låtsas att man har sin drömpublik. Avslutningsvis så måste man buga och bocka för de smattrande applåderna. Allt annat vore ju oförskämt!
 
Vill man inte sjunga så är det bara att plocka fram luftgitarren och spela i bakgrundsbandet!
 
Det är inget att skämmas för! Alla gör det! 
 
Stundens musik! http://www.youtube.com/watch?v=aqIsbAsXns8
 
 
 
 
Kaffe - choklad - cosmopolitan - grannar - luftgitarr - lyxfällan - mima - palle kuling - per gessle

Till mamma & pappa

Med lillasyster på andra sidan av en skype-dejt,
 

Att flytta hemifrån är något som man brukar drömma om från det att man blir tonåring och helt plötsligt ser sina föräldrar som inkräktare i ens privatliv. Så mycket privatliv som man tyckte att man hade när man var 15 iallafall. Nu menar jag absolut inte att jag på något sätt ogillade mina föräldrar, tvärtemot, däremot så kunde de vara jobbiga och tjata. Det var om allt. Allt från betyg, att man skulle plugga lite mer än man gjorde, inte vara ute sent, vara snäll mot sina systrar (trots att de inte vara så snälla tillbaka), bara för att man råkade vara "äldre". Med ETT år!
 
Man skulle inte vara uppe för sent, inte se på för mycket teve och så återigen med betygen. För de var ju så viktiga!
 
Idag så finns det inga människor som jag älskar, respekterar eller beundrar mer än mina föräldrar. Inte bara för att de har älskat oss (jag och mina systrar är alla väldigt envisa, kaxiga och har alltid rätt = inte enklaste att ha göra med!). Utan för att de alltid har velat, satt krav på oss för att vi ska sträva efter att alltid vara så bra vi bara kan bli!
 
Sedan har envisheten ibland satt stopp och med armarna i kors vet jag inte hur många gånger jag vägrat att göra det mamma sagt åt mig att göra. Men, till slut lärde jag mig. Att det vid vissa tillfällen kan vara bra att lägga envisheten åt sidan.
 
Nu sitter jag i min studentkorridorsrum i Stockholm, påväg att avsluta ett par års studier, med ett antal krönikor, artiklar, essäer och annat i bakfickan och detta på grund av mina föräldrar. Tack mamma och pappa, för att ni är ni och ni är så underbara! Grattis på farsdagen! 
 
 
mamma - pappa

Lösningen på alla problem: IKEA Kungens Kurva

Åhh, vilken sjukt frustrerande dag! Att veta att man måste, och då menar jag verkligen MÅSTE plugga, men att känna en total brist på motivation.
 
Vad gör man då?
 
Tja, jag vet inte vad ni gör, men jag har förlyttat mig från bordet, till golvet, till sängen, till bordet igen och sedan tillbaka till sängen. Näe, min motivation fanns inte på någon av dessa ställen. Dessutom känner jag att jag vill hoppa in i duschen och bara drömma mig bort till en tid där jag kan slappna av och bara vara. Fast det är väl så när man har som mest att göra. Antar jag... 
 
Nobel nightcap närmar sig med raska steg och innan dess ska jag ha en någorlunda färdig C-uppsats. No pressure. 
 
Utan att vilja stoppa ned handen i säcken där mina stress-hanterings-verktyg ligger och väntar på att få användas, har jag funderat på vad jag faktiskt ser som avslappnande. Så kommer jag på det: IKEA!
IKEA är ju hur avslappnande som helst. Det kan bero tidigare erfarenhet, av att utan stress, utan förpliktelser bara vandra runt i världens största Ikea (vid Kungens Kurva) och drömma sig bort till hur det skulle vara att inreda sin drömlägenhet. Med mellanlandningar på varenda en av ställets caféer och restaurangen där man fyller sig med kanelbullar, kaffe, pannkakor, princesstårta och andra sötsaker. Och så det absolut bästa; köttbullar med potatismos! Potatismos måste vara bland det godaste jag vet! Potatis i dess bästa form! Men, det är bara min åsikt.
 
Eftersom pluggandet är ställd på "hyllan" för kvällen (det är ju trots allt söndag och jag spenderade lördagskvällen med min nyköpta teoribok) så ska det få bli lite avslappningsmat.
 
Du gissade rätt! Köttbullar med potatismos och om jag lyckas bli lagom stressad imorgon kanske det får bli en tur förbi Kungens Kurva!
 
 
 
bordet - café - golvet - hantering - ikea - köttbullar - mat - mellanlanda - plugg - potatismos - restaurang - stress - sängen - verktyg