Norrlandstjejen

"Men, kolla på henne. Vad stark hon är!"
 
Förvåningen lyste igenom när men storasyster såg mig röja bort snö från uppfarten.Medan jag forslade bort en skyffel fylld till max stannade hon upp, för att påpeka för sin kille exakt hur fylld skyffeln var.
 
Ja, jag är faktiskt inte bara lite men sjukt mycket starkare än jag ser ut att vara!
 
Snöröjningsprojektet pågick igår! Vilket var på tiden för det rykte nästan från däcken när man försökte ta sig upp på uppfarten. Då var man åter i Norrland. De massiva högarna med snö som bildat en mur runt staden visar tydligt att man har lämnat storstaden där snö mer känns som dekoration. Stadens accessoar under för jultiden när julbelysningarna lyser upp. Och sedan en belastning när januarimånad inleder det nya året.
 
Att jag är hemma i Gävle har det minst sagt ett par tecken på. Det vill säga förutom tågbiljetten med destination Gävle, den 7 timmar tågresan dagen innan och besöket på Valbo Köpcentrum igår & idag.
 
När jag strax efter midnatt står utanför husets framdörr och skyfflar bort snö, hackar bort is och sedan sätter mig i värmen, med mor och syster som är i full fart med att baka tårtor och brownies - då är jag hemma!
 

(Och när timmen är slagen 00.27 och datumet blivit den 24 december. Och jag sitter och skriver på min C-uppsats, då känner jag mig som en riktig student!
     När jag sedan lägger ifrån den för att ta en sista runda på isen utanför framdörren.
 
                       Då känner jag mig mer än någonsin som en tjej från norrland!)
 
 
 
 
gävle - januari - norrland - snö - valbo

Sagan om tåget som stod still

En timme senare är tåget åter i rörelse. Gillar att man blir överlycklig över att ett tåg är i rörelse. För det sker så sällan liksom!

En snabbis. En biljett. En hemresa.

15.57 igår skickade jag c-uppsatsen till min handledare. Deadline var 16.00 och med huvudet tömt på all funktion, kroppen tömd på energi så stirrade jag in i dator skärmen i tio minuter innan jag kom igång igen. Det var som en scen ur terminator när roboten sakta stängs ned och det röda laserljuset (som signalerar liv) släcks.
Sedan gick jag till köket, famnen fylld med tre veckors disk, dammsög rummet tills det var fläckfritt, skrubbade rent badrummet innan en nyduschad Sara gick ut ur sitt rum för första gången på fyra dagar.

På stan väntade min mor för att få bjuda mig på ett ordentligt mål. Efter två veckors mackor, hamburgare och tonfisk blev det en 250 g medium stekt biff på jensens! Och du behöver inte ens fråga om jag fick i mig hela.
Svaret är ja!!! En massa potatis och hinkvis med sås. Hej, mitt namn e Sara och jag är en foodaddict! Efter maten blev det en tur förbi Nk julskyltningen där jag fullkomligt slukade sagorna!

Idag har det vart en snabbis på stan, för det är ju ingen riktig jul om man inte vid minst ett tillfälle får chansen att låta sig bli runt knuffad. Påtrampad. Och armbågad.
Men hem lyckades jag komma. Med en köpt biljett lyckades jag snabba mig tillbaka till centralen. Med kaffe och lite choklad fick jag tillslut tillochmed plats PÅ tåget.
Sen började tåget åka. Det åkte och åkte, hela vägen till Uppsala.

Nu åker den inte längre... Jag sitter nämligen på ett SJ tåg i Sverige. Och då slutar tågen åka för att...
Tja, jo, för att... Det är kallt? Snö?