Mother's Day

On Friday, after having worked straight through Thursdays Swedish holiday I pushed past any doubts I might have had about taking the train home for the weekend. 

So yes, I knew that this upcoming week was going to be a lot and I do mean A LOT of work, it being my first congress at MCI and all and sure, a quiet weekend at home would have been nice, BUT it was Mother’s day. So I decided that it was going to be worth it and around seven in the evening I left the office. As I arrived in Gävle I phoned my mom and casually said that I was just going home and how it of course had taken some time because I had to take the train and everything and she turned silent. 

Me: ”Can you guess where I am?” 

Her: ”Are youuuu?” 

Me: ”Can you come and get me from the trainstation?” 

And so she hung up on me! 

Gotta love my mother’s reactions. 

Ten minutes later she arrived to get me. Besides being home and getting to make her breakfast this morning, I spent all of yesterday with my five year old nephew having picknicks (yes more than one because that’s how you get a five year old to stop long enough for you to have a cup of well needed coffee!), playing volleyball and how when you don’t have what you need you make something up. 

Our intense play session got me somewhat drained of energy today and so I have decided that this upcoming week is going to be the Week of Coffee (like most weeks are). 

I will simply have one more cup of coffee than usual (probably with tons of sugar in it as coffee really doesn’t have an effect on me) - problem solved.

 
Perks of being at home. 
Something like this has the tendency to magically appear on the table. 
 
 
Just outside the door. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Coffee - Gävle - Lifestyle blog - MCI Nordics - Mother's Day - Stockholm - Work

By Cristina Caboni

 The satisfaction of living your life only for yourself is something that everyone should experience, at least once in their lives. 
 
"She realized that lately she had missed the satisfaction that comes from having decided and done something for oneself, with no other reason than to satisfy your own expectations." 
Cristina Caboni 
 
 
Cristina Caboni - Flowers - Stockholm - inspiration

Like a pair of brand new shoes

Det är alltid samma sak. Den första veckan, ibland månaden, på ett nytt jobb är så otroligt intensiv att jag hela tiden gör noteringar för framtida blogginlägg som jag tänker att jag ska skriva, men sedan slutar det med att jag snubblar in i lägenheten, skalar av jobbkläderna, hoppar i sängen och slocknar. 

Men nu är tänker jag försöka ändra på mina rutiner. Just det. Planen är att försöka klämma in ett träningspass innan jobbet och förhoppningsvis få mer tid över för att skriva på kvällarna innan det är dags att sova. Idag var första dagen och i skrivande stund samlar jag ihop viljestyrkan för att upprepa rutinen imorgon. 

Hursomhelst, låt oss istället prata om de där första dagarna, veckorna på ett nytt kontor. Som jag älskar dem! 

Det är lite som att köpa ett par splittrans nya läderskor och vara alldeles förtrollad av den ljuvliga doften av oanvända skor. Och oavsett hur spännande det är att promenera runt i skorna - eftersom man faktiskt måste använda dem innan de riktigt bekväma - är det fullständigt utmattande och i slutet av dagen finns det ingen skönare känsla än att återvända hem och låter fötterna vila. Låter det vettigt? 

Förra veckan var den första veckan och efter fyra dagar av att få ny information och rutiner presenterade och försiktigt bankade in i huvudet, firades fredagen in med en fabulös frukostträff med några gamla study buddies. Två timmar flög förbi och förutom supergod kaffe betade vi av samtalsämnen såsom ”Vem och hur säger man till om någon har något mellan tänderna?” och frilansprojekt som ligger framöver. Mycket spännande saker. Men mer om frukosten i en annan post. Nu ska det göras iordning frukost för morgondagen och jag är såå taggad på att gå upp innan klockan 6! 

 

English: 

It’s always the same. That first week, sometimes even month, at a brand new job is so ridiculously intense that I keep making notes for blog posts that I am going to write, but then I stumble into my apartment, peel off my clothes and jump into bed before passing out. 

But now I’m making an effort to change my routines. That’s right. I am going to try and get in a workout before work and hopefully clearing up some time for writing after after work and before it’s time to turn off the lights. 

Today was the first day and I am mustering up the willpower to do a repeat tomorrow. 

But, first things first. Let’s talk about those first days, weeks in a new office. 

Oh how I love them! 

It’s a bit like buying a pair of new leather shoes - the smell of the never before used leather is intoxicating. And as excited as you are to be walking around in them because you know have to wear them a couple of times before you are fully comfortable, it is exhausting and at the end of the day nothing feels better than when you return home and get to take them off. 

Does that makes any sense at all? Well, it makes perfect sense in my head. 

Last week was the first week and after a four days of new information slowly being presented then meticulously pushed into my head, I celebrated the weekend with a fabulous breakfast date with a couple of my old study buddies. More about that fabulous breakfast in another post. Right now I’m going to prepare some breakfast for tomorrow and I’m just too excited about getting up tomorrow before 6 o’clock!

Coordinator - MCI Nordics - Routines - shoes - work - workout
1