Coffee for lunch

Jag var på väg att skriva att det nästan varit lite tråkigt de senaste veckorna. På jobbfronten alltså. Men det skulle betyda att det inte fanns något att göra, eller hur? 

Och det har det. I alla fall om man tar en titt på min Att-göra lista. Nå, ingenting jämfört med den ökända maj till augusti perioden, när allt på listan egentligen kunde haft en deadline redan dagen innan, men som på grund av brist på en tidsmaskin var satt vid dagens slut. 

Med oktober rullandes förbi utanför fönstret finns det fortfarande saker att göra, dock med något mer generösa deadlines. 

Det är full fart fram med mitt första projekt som Projekt Koordinator och fast att den äger rum i april är det nu det vetenskapliga programmet ska stämplas, talare hittas, sponsorer identifieras och såklart förbereda webbsidan att gå live. Vid sidan om det fick jag förra veckan frågan att finna sponsorer för ett projekt i Danmark-kontoret. Något jag såklart inte kunde säga nej till - i och med att jag befinner mig i den där skaffa-mig-så-mycket-erfarenhet-som-möjligt-fasen i mitt liv. Så jag antar att man inte riktigt kan säga att jobbet varit tråkigt eller ens händelselös. Bara betydligt mindre händelsefull än den intensiva per-event-perioden när en kopp kaffe räknas som lunch. Eller är det bara jag?

 

 
 
 
English: 

I was about to write that work has been kind of slow this past week, but that would mean that there hasn’t been much work to do, right? 

And there really has. At least if you would look at my To-do-lists. Nothing compared to the infamous May to August period when everything on the list had a deadline set the day before but since the time machine had yet to be invented, deadline was set by the end of the day. 

Come October, there is still work to be done, though with more generous deadlines.  

I am currently working my first project as Project coordinator and though it takes place in april it is full speed ahead finalizing the scientific program, finding speakers, identifying sponsors and of course prepping the website to go live. 

On the side of this, last week I was asked to help find sponsors for a project in the Denmark-office. Which of course I couldn’t bring myself to say no to - currently being in the gaining-as-much-experience-as-possible-phase of my life. 

So I suppose you can’t, with a straight face, say that work has been boring or uneventful, but it has been considerably less eventful than the intense-pre-event-period when coffee is considered lunch. Or is that just me?

Blogs - Congress - Event planning - Lifestyle - MCI - October - Project Coordinator - Stockholm - deadline

When you realize you are growing up

Plattången är en flickas bästa vän. Visst heter det så? Tja, det gör det i allafall om man har lockigt hår och inte nödvändigtvis vill promenera runt med det lockiga varenda dag. 
 
Det många inte vet är att plattången är en multifunktionell verktyg och dessutom kan användas för att stryka kläder. Varje gång jag nämner det ser jag hur folk flinar som om jag precis kläckt ur mig ett skämt. 
Men det är verkligen hur praktiskt som helst, först fixar man alltså håret och sedan stryker ut skrynklor på klänningen eller skjortan man ska klä på sig. 
 
För knappt tre dagar sedan bestämde jag mig för att plocka ned strykjärnet som har legat i garderoben och prova att använda den istället. Så ikväll, efter middagen och innan jag satte mig ned för att knappa på datorn, ställde jag mig och strök morgondagens skjorta. 
 
Jag riktigt kände hur vuxenpoängen bara sköljde över mig och efter det har jag kommit fram till 3 saker:
1. att det nog är enklare att stryka med plattången. Resultatet är inte nödvändigtvis bättre, men det är enklare. 2. min beundran för de som stryker alla plagg med denna verktyg är större än man kan tro. 3. en ångmaskin (för kläder alltså) vore välinvesterade pengar. 
 
Slutsats: Förutom någon som lagar mat och diskar, skulle jag inte ha något emot att ha en rumskompis som bär skjortor (som måste strykas) varje dag - för en skjorta till skulle ju inte göra så mycket?  
 
 
English: 
 
The straightning-iron is girls best friend. That's the saying right? Well, it is if you have curly hair and don't necessarily want to spend everyday in those curls. 
 
What many don't know is that the straightener is a multifunctional tool and can also be used for ironing clothes. Something that tends to cause smirks of the "that is the most ridiculous thing I've heard"-kind everytime I mention it. But seriously, it is so convenient. First you do your hair and then straighten out any wrinkles on the dress of the day. 
 
Three days ago I decided to get out the iron that has been sitting in the closet and actually use it. So tonight, after dinner and before sitting down for a writing-session, I ironed my shirt picked for tomorrow.  
I could really feel how the maturity points washed over me. After tonight I have reached 3 conclusions: 
 
1. it was really easier to iron using the straightner. The result wasn't necessarily better, but it was easier. 2. my admiration for those who iron all their clothes knows no limits. 3. a steamer (for clothes that is) would be so worth the money. 
 
Final conclusion: Besides a cook and someone to do the dishes, I would not mind having a roommate who wore shirts on a daily basis - cause really, one more shirt wouldn't hurt, would it? 
Straightener - Work - growing up - shirt - tuesday