dags att dansa med min C-uppsats

Då är det slutligen den 29 augusti, i drygt en timme till och fastän det känns som igår som sommarlovet började med en storm, (För vi lever ju faktiskt i Sverige och visst känns det ibland som det är regnGudens favoritland!), så är det slutligen dags att ladda inför ytterligare en hösttermin. 
 
Imorgon är det visserligen bara upprop för kandidatkursen i journalistikvetenskap som jag ska hoppa på, och föreläsningarna börjar inte förrän måndag. Men, det känns ändå som om man officiellt sätter punkt för sommarlovet med första klivet in på skolan.
 
Och jag vet att jag borde vara ledsen och djupt försjunken i ett plötsligt slag av depression, men jag kan liksom inte. Hur gärna jag än skulle vilja. För trots att jag vet att jag har en tuff termin framför mig och att jag stundvis kommer önska att jag stod på en bro (Lugna fiskar, skämtar bara! typ), så ser jag faktiskt fram emot den. 
 
Efter tre års studier är det dags att titta C-uppsatsen i ögonen och säga: "You talkin' to me? You TALKIN' TO ME?" Sedan sparra till tonerna av Eye of the tiger innan jag slutligen ger efter och spenderar sena nätter tillsammans med den! C-uppsatsen alltså! 
Ja, det kommer utan tvekan att bli en lång höst. 
 
Tack och lov att det är en lekfull och galet snygg garderob som medföljer hösten. Färgglada skjortor, den snygga kappan, mössor i alla former och så min älskade boots. 
 
Missförstå mig inte nu. Det är inte så att jag vill att solen ska blekna och försvinna tillsammans med värmen. Men, det är oundvikligt, man kan ju inte stoppa hösten från att anlända, det vore ju som att försöka stoppa en tornado, eller regnet eller mig från att dricka kaffe! 
 
Just det ja. Försök bara stoppa mig från att dricka kaffe - och se hur det går! 
Kaffe - blogg - höstmode - kandidatkurs - sommarlovet
1

Jag kan helt plötsligt inte röra på mig

Visst är det torsdag idag? Dagarna bara flyter ihop när man inte har ett schema som informerar en om dagens aktiviteter. Så fort jobbets sista pass avslutades så hoppade helt plötsligt veckans alla dagar in i en skål och rördes ihop. Idag är det torsdag men det kunde lika gärna ha varit tisdag.
 
Just nu sitter jag med en kopp kaffe (med grädde såklart) och en bit nybakad chokladtårta med chokladgrädde och hallon vid sidan om. Tårtbiten är bakad av min fantastiska lillasyster som för fem minuter sedan sprang in med två assietter dekorerade med en tårtbit och en minisked.
 
- Åhhhhh, guuud vad GOTT!! Sa jag och storarsystern i kör innan min andra halva ropar ut att det är tid för Instagram.
 
Som de Instagram-nördarna vi är flög bådas Iphones upp för att fota sönder tårtbiten innan första tuggan.
Förutom att min syster inser att den svagaste nivån på dimmerlampan bakom henne inte räcker till. Med en nick bakåt lät det som hon sa: Sara, kan du...?
 
Vilken människa!!! Har du hört på maken??!!! Jag kom på hundra saker att säga; Eh, nej jag kan verkligen inte. Jag kan helt plötsligt inte röra på mig. Jag sitter fast i soffan. Om jag rör mig förlorar jag min fot --- för alltid!
 
Istället blev det en suck och "Äh, latmask!". 
 
Idag spenderades morgonens första fem timmar i soffan tillsammans med ett husletarprogram och en kopp te. Sedan hann jag precis städa upp lite i köket, innan min mor och far kom hem från jobbet.
(Inte för att samla pluspoäng, men mina systrar satt kvar i soffan medan köket fick sig en nyrenoverad-look! Just saying!)
När jag kom ut från duschen fann jag hela familjen i köket och med en stuts hoppade jag upp på diskbänken och satte igång att blanda ihop kaffemix (vatten och kaffepulver).
 
Två timmar senare klev Parisa in med en halvtrött liten kille som lades ned på golvet där han genast började sparka vilt med fötterna.
Sedan så blev det en buffémiddag med ris, kyckling, mozzarella sticks, kinesisk gryta med kyckling och champignoner och sallad vid sidan om.
 
Inte för att säga att jag inte äter när jag är hemifrån! Men, man kan kanske påstå att jag inte äter riktig mat - eller kanske till och med påstå att jag bara äter ostmackor... Inte att det är så, men man skulle med all rätta kunna påstå det.
 
Idag har helt enkelt varit en riktig mysdag! Med en massa god mat! Bästa att njuta medan man kan!
 
 
 

Segerdans - bara för att jag kan!

Då är dagarna snart räknade. Om bara några veckor är det slut på dagarna då man efter att vakna alldeles för sent kan rulla ur sängen med tonerna till Orbisons "Pretty woman". Och hinna med en segerdans - inte för att jag vunnit något, utan bara för att jag kan liksom. För att jag bor själv, för att jag var duktig och bara åt ETT paket pringles kvällen innan (precis innan läggdags), för att solen skiner!
 
Ofta avslutas segerdansen med skrattattack när jag får syn på mig själv i spegeln och inser att mina danssteg är för löjliga. Ni vet när man är ensam hemma och i ett ryck börjar "slänga ur sig" ALLA sina töntigaste moves. De man aldrig i sitt liv skulle visa upp för någon. 
 
Inte för att jag inbillar mig att det är jag som fått solen att visa sig - genom mina hot att om det bara regnar en gång till så ska jag banne mig **%?!!* (censur då jag fått veta att min mor ibland hoppar in och läser utdrag!)
Men, trevligt är det att solen skiner. Enda som är mindre bra med att solen skiner, är att det nästan är för varmt för att dricka kaffe...inte för att det stoppar mig!  
 
Vart var jag, just det ja, snart är det slut på den sköna sommardagarna som man kan fylla med spontana häng utan en tanke på föreläsningar, seminarier eller hur många sidor man måste ha läst i kurslitteraturen. 
Att skolan ska börja går snart inte att undvika, så det gäller att njuta till fullo av de sista dagarna av sommar. Igår gjordes terminens första intervju som ska arbetas in i en artikel för Gaudeamus, och när den var renskriven dök en somrigt klädd Frida upp på universitetsområdet (kanske för sista gången) och tillsammans hoppade vi på tåget mot Ikea. 
Eller ett av de två tåg som skulle föra oss ett steg närmare Ikea. Älskade Ikea där vi hade planerat en heldags fikande, lunchande och strosande runt i de inredda vardagsrummen. Efter att min lillasyster anslutit sig till gänget sprang vi mot busshållsplatsen, (för att inte bli alltför blöta och för att vi inte ville dö av hunger!!!) och anlände en kvart senare till Ikea norra.
    Eftersom vi missade lunch-rushet med fyra timmar slapp vi stå och trängas i kön och vuxna som trängs utan egentlig anledning och fick äta ostörda utan ljudet av skrikande bebisar.
 
Därefter blev det en obligatoriska turen runt de inredda rummen i Ikea, (för man kan ju inte bara komma till Ikea för att fika), på väg mot ett fik... När min tjejerna satte sig i en soffa och sakta började vika upp en filt och kura ihop sig under den - då kände jag att: "Näe, jag känner inte dem." Och började sakta gå därifrån. 
 
Ibland är mina kompisar helt knäppa! Efter ytterligare två timmar på Ikea där en fikapaus hade blivit fika-buffé och vi lyckats fylla vårt bord med kanelbullar, princesstårta, dajmtårta och brownie var det slutligen dags för bio. 
 
Inte en dålig torsdag...
 
 
 
 
1