Iron man

I väntan på att min lillasyster ska samla ihop ett antal juridikböcker tänkte jag passa på och leka med min IPhone. Juridikstudenterna springer runt hyllorna i bokhandeln för att hitta rätt böcker och smått uttråkad står jag försöker inte vara i vägen.
Imorse hann jag bara precis duscha och kolla igenom min väska för att se till att jag packat ner allt jag behöver. Sedan låste jag dörren, tryckte på hissknappen och sprang tillbaka till rummet för att plocka upp min mobil som låg kvarglömd på golvet. Urkasst minne har jag som tur är kickar mina instinkter oftast in så småningom.

Nu väntar en tågresa hem till Gävle och familjen.

På tal om ingenting så satt jag och väninnorna och pratade om den kommande premiären för Iron man 3 & det dröjde knappt 2 sekunder förrän vi bestämt och bestämt oss för en Iron man maraton innan bion.
Sugen som jag blev bestämde jag mig för att se första filmen igår. För man kan ju faktiskt inte se Iron man för många gånger! Så är det bara. När jag satt och såg den grymt snygga inledningsscenen kom jag tänka på den där gången.
När jag och en kompis bestämde oss för att se på film och det blev Iron man - både för att jag fick välja och han inte sett den, vilket rent ut sagt är skandal. Det dröjde knappt tre minuter innan han blev rastlös och började leka med mobilen.
Och tja, jag behöver väl inte säga mer. Det var slutet på den vänskapen för en kille som hellre leker med mobilen under en snygg action scen... Jag kunde inte se honom i ögonen igen. Jag är helt enkelt en sån tjej.

Eh, tack men nej tack!

Lite velande senare kom jag faktiskt iväg till gymmet. Och fast jag mer eller mindre gick från maskin till maskin likt en zombie, så blev det 30 minuters kondition och ett par tunga lyft.
Idag var killarna som besöker gymmet med målet att bli nästa Terminator ovanligt många och jag måste säga att jag är föga imponerad av de bär ungefär 65 kilo musklerna som de bär runt på överkroppen. Att de dessutom valt att förgylla de övriga gymgästernas vistelse genom att visa upp detta i en minimal linne... Tja, jag vet inte riktigt vad man ska säga till det. Eh, tack men nej tack!

Men, vidare till roligare saker. Idag är det tre dagar kvar till den efterlängtade 25 års dagen och om jag inte visste det tidigare så är jag nu övertygad. Med posten kom nämligen en rolig liten överraskning från mina systrar som ett litet bevis på varför de är världens bästa! Som om jag inte visste det liksom...

Bingo Rimer och jag

Jag sitter och försöker komma på något fyndigt att skriva. Någon bra inledning och spännande ämne, men för att för stunden känns varje händelse som poppar upp i huvudet känns meningslös och tja, tråkig. 
 
Lördagen började med att en god vän tog sig genom stan med en kamera i hand för att leka Bingo Rimér med mig som objekt. Fyra klädbyten, en fantastisk playlist (om jag får säga så själv) och ett tiotal poser senare var det dags för henne att återvända till en väntande tvättid och pojkvän. I kameran hade hon ett hundratal bilder i färg & svartvit skala. Testbilder, dansbilder och en massa troligtvis mindre bra bilder när jag sitter på en stol i min seriösaste min och tåflörtar med kameramannen (kvinnan). Klick och skratt.
 
Sedan gick jag genom Prisextra och storhandlande, med en sprakande huvudvärk som inte ens en extrastark latte inte kunde bota.
Efter en rykande het dusch har håret fått självtorka genom att jag hoppat runt och dansat till tonerna av Amy Diamonds "Thank you".
Detta medan lampan på min lilla espressomaskin lyser och väntar på att få brygga en enkel espresso. En bit av gårdagens hallonpaj står i mikron och väntar på att bli uppvärmd.
 
En espresso, en bit paj och lite vaniljsås. Mums
 
Sista lördagen som 24 ska spenderas med en het man i kostym...finns det nåt bättre sätt att spendera en lördag?
 
Svar: Nej!