Sista minuten resan

När man har två systrar i två olika städer, så kan man tänka att resorna ska vara jämnt fördelade mellan dessa. Så när bankkort utdraget skvallrar om överlägset många resor till ena systerns stad, ja då kan man ju tro att det handlar om favoriter.

Jag ska säga här och nu att det inte stämmer. Jag leker inte favorit men när jag vet att min storasyster är i det trygga (eller kanske otrygga) sällskapet av väninnan Dina och lillasystern ringer för att fråga om jag inte vill hålla henne sällskap... Ja, då är det ju ändå helt okej att slänga ytterligare en Uppsala resa till notan.

Knappt en halvtimme efter samtalet satt jag på tåget och nu tre timmar senare sitter jag i hennes väldigt vita soffa & avnjuter en Ferrero Rocher. Med en artikel färdigskriven i datorn och tvingad att fast besluten att hålla mig vaken tills lillasystern är klar med hemtentan häller jag i mig dagens tredje kaffekopp.

Nu ska det få bli ett par rundor av Quizkampen - because I'm worth it!

P.S och storasyster: ja, sista minuten resan (fast jag är trött och bara vill sova) bara för att hålla dig sällskap - jag skulle göra det för dig också!

Jag hade faktiskt gjort det, på riktigt!

För tre dagar sedan hoppade jag på tåget med destination Slussen. Då jag har ett lokalsinne som utan större problem skulle kunna leda mig till Timbuktu när jag egentligen bara vill ta mig till Coop för att handla mjölk, visste jag att en halvtimme extra kunde vara väl användbar för att kunna förbereda intervjun. Och inte vara löjligt sen. Jag skulle intervjua en ung kille inför en artikel så med skrivarblocket, tre pennor (in case of emergency, för man kan inte ha för många pennor) och standard krimskrams prylarna som har sin plats i handväskan, skyndade jag mig ut och hoppade på tåget.
När jag ställde mig på andra tåget vid Fridhemsplan slogs jag helt plötsligt av panik! Min kamera. ÅH, NEJ! Hur kunde jag glömma den? Jag som skulle ta kort på killen, vilket var anledningen till varför vi skulle ses och inte göra intervjun över telefonen. Panikslagen hoppade jag av tåget vid St. Eriksplan och ringde en god vän som bor i närheten och som jag visste hade en kamera. 
 
Självklart satt hon på bussen på väg mot sina hemtrakter. Tyvärr.
 
Med en snabb titt på klockan i mobilen och svordomarna som fyllde huvudet bestämde jag mig för att jag precis skulle hinna hem, hämta kameran och hinna tillbaka till fiket utan att vara alltför sen. FAN, FAN, FAN, förbannade jag mig själv.
 
Utan att slösa en minut tog jag snabbt ett kliv på tåget tillbaka mot Fridhemsplan och satte mig.
 
Helt plötsligt slogs jag av en tanke. "När exakt hann jag titta i min väska? Äh, där ligger den ju INTE, jag har glömt den." Uppgiven började jag gräva i min väska och där, under mina vita vantar låg den. Kameran. Stum, skakade jag på huvudet och insåg att jag faktiskt gjort det. Jag hade fått för mig att jag glömt kameran och sen utan att ens titta övertygat mig själv och fått panik.
 
Vid fridhemsplan klev jag av tåget och gick tvärsöver perrongen för att åka mot stan igen. Skrattande höjde jag musiken i hörlurarna och klev av vid slussen.
 
 
Efter en halvtimme på fiket får jag ett sms av min IP som berättar att han satt sig på kaféet och väntar. Förvirrad blickar jag ut över fiket utan att se någon som passar hans beskrivning. När han ringer frågar jag om han sitter på Hornsgatan, han pausar...Oj, var det hornsgatan? 
Eh, ja. Självklart hade vi satt oss på två olika fik och förväntansfullt väntat in den andre. Ytterligare tjugo minuter senare började intervjun och när han lämnade fiket strax efter tre.
 
Allt ordnade sig till slut, men det var ingen dålig äventyr en helt vanlig fredag.
 
 

Kärleksförklaringar till Joseph-Gordon

När du är som tröttast, och bara vill sätta dig ned i en mysig fåtölj på espresso house. Där du i dämpad belysning kan kura ihop dig och njuta av en hasselnötslatte och en riktigt bra bok...då krävs det en väldigt massa viljestyrka att fortsätta mot Friskis gymmet där en låång joggingrunda väntar. Och idag tror jag att jag bevisade för mig själv att jag har lite mer sånt än jag trodde.
Tidigt, tidigt idag piskade jag min rumpa iväg till gymmet där jag precis hann med en trettio minuters joggingrunda på 5 km innan det var dags att skynda hem för att göra mig iordning för dagens höjdpunkt. En heldag på Ikea med Steph där vi fick i oss lunch, en kaffe och under två timmar pekade ut favoritmöblerna. Det blev såklart en massa snack om random saker innan vi kom in på ämnet Joseph-Gordon Lewitt, som är en av världens snyggaste killar! Om du inte redan visste det. Under hela turen kom spontana kärleksförklaringar till Lewitt och den som tjuvlyssnade på samtalet skulle nog inte bli något annat än förvirrad av de hastiga svängarna i samtalsämnen.
Årets första semla slukades medan min användning av smartphones analyserades. Riktigt spännande och mysigt.

Nu står jag åter på perrongen efter en snabb middag hemma. Den här gången är det dags att träffa en söt tjej för en kväll i studentstil på Bojan. Gäller att börja ladda för helgen tidigt!