Late night at the station

Hedersmord och riksdagen

Ju mer jag läser i böckerna som ingår i kurslitteraturen för Socialantropologi desto mer börjar jag tycka att detta är en kurs som alla människor borde välja. Det handlar om människan, människor och de hemska saker vi har förmågan att utsätta varandra för, även med de bästa avsikterna kan det bli så fel ibland.

Läser för tillfället en bok som vill förstå hedersmord, om det finns något som heter så och man kokar av vrede över att folk från alla möjliga håll både inledningsvis orsakade ett av vår tids mest uppmärksammade mord (det på Fadime) och sedan över alla partier som stod redo att utnyttja hennes namn. Över att trots allt som hänt finns en rädsla över att ta steget mot en diskussion över den invandringspolitik som åtta år senare har fört sverigedemokraterna till riksdagen.

När ska politiker, människor och världen öppna sina ögon och sluta vara rädda?

alldeles underbara tjejer

Krönika nummer två är därmed skriven och timmar spenderade på Wayne's coffee lönade sig när man äntligen klarade två deadline. Nu när tjejen som jobbar där känner igen mig, (så går det när man sitter där fyra timmar om dagen fyra dagar i sträck), kommer det garanterat bli återbesök någon dag framöver.

Stort tack till tjejerna som läste igenom krönikorna i sista minuten och gav feedback. Ni är alldeles underbara!

Nu gäller det att fokusera på hemtentan till den 7.e och alla böckerna som ska läsas. Imorgon tänkte jag ta en morgonpromenad ner till Karlaplan och spana efter något fik. Upptäckte att det fanns ett nyöppnat ställe vid T-centralen så det kan tyvärr bli ännu ett par veckor spenderade där. Hur mycket jag än lovar mig själv att försöka ta mig utanför de byggnaderna som är hem för tusentals resande verkar det som om ödet vill ha kvar mig där.

Nu ska det bli nån serie och se om man kan lyckas somna innan morgon.