"Mys pys" Iiiiiuuuuh

Med krönikan inskickad, tog jag min bok och åkte ner till stan där jag tänkt mig läsa och slappna av efter ett par veckors jobb. Skratta, men det är faktiskt lite svårt att skriva. Kul, men svårt. Tja, med det över kan jag lägga ner lite tid på att få ur mig allt som dyker i huvudet. Det är ju då vad den här sidan är till för. Teven är på och jag sitter på soffan med kvällsmaten framför, så dyker min "favorit" del av ett program upp på skärmen. Japp, reklam! Kul! Eller inte.
Nu är det reklam för Linda Rosings nya program, och orden "mys pys" dyker upp.

Nu är ju så att jag personligen är så långt ifrån gulligull ord som man bara kan komma, men vissa förstår jag att par slänger ur sig. Mys pys känns som nåt man kan skriva men att säga det låter fruktansvärt löjligt!!

Usch! Då har man ett program att undvika!

Det är ju alltid skönt att ha mål i livet! :p

Studentlivet på University of Sussex

De tre månaderna i Brighton var helt underbara. Massvis med festande, fikande, studerande på stranden och nätter som spenderades på biblioteket fyllde tiden. Detta till trots var det våra matvanor som utgjorde underhållning  för många i gänget. Min fascination resulterade i krönikan som publicerades i en liten högskoletidning hemma i Gävle.

Filen för dig direkt till texten, inget krångel ;)

http://geflahogtryck.se/?p=229

Krönike-panik och danssteg bakom stängda dörrar

Då sitter jag här! Igen! Natten innan deadline, krönikan ska in imorgon och trots att jag verkligen försökt jobba när jag fick uppdraget så är det ju lite av en tradition att man sitter uppe till tre och häller i sig redbull. Fast, nu är det ju cola, men ni förstår vart jag vill komma!
Eftersom jag när papperkopian av krönikan tidigare publicerats alltid varit missnöjd med stycket gav jag ett par vänner uppdraget att skumma igenom och kritisera. Efter två tummar upp, och ett sms där basket-killen meddelade att han faktiskt var liiite för upptagen för uppdraget, har jag lyckats skrapa ihop 1 823 ord. Det innebär ett överskott på 23 ord, vilket jag hoppas den snälle redaktören ska acceptera utan att beskära texten.

I sällskap med Dido, Britney Spears och all övrig festmusik som min dator innehåller har jag dansat, sjungit och tryckt ned ett par tangenter lite då och då. Nu när texten är någorlunda färdig är jag så danssugen som jag bara kan bli. Fast jag vet att Brigthon tidens fester som tillhörde vardagen under tre månader, funderar jag starkt på att besöka någon dansgolv imorgon. Usch, man låter ju desperat...men det är jag ju! Tja, helgen närmar sig och någon ska man väl lyckas hitta. Tills det, får jag väl njuta av mina nya hörlurar och träna på mina danssteg. Givetvis menar jag när ingen ser på! Om du just nu satt och försökte svara på den frågan. Man vet aldrig.

Fastän jag vet att morgondagen kommer medföra en del panik och massvis med redigering, ska jag nu njuta av den inbillade tanken att jag är klar, och läsa min bok innan jag hoppar i säng!

Till nästa gång, x