Onsdag

Vad skönt det är att bara springa ärenden och ha en lugn dag för sig själv ibland. Det händer inte så ofta att man låter sms stå obesvarade och läser en tidning medan man njuter av lunchen. Det låter sjukt för mycket Sex and the City, men det bryr vi oss inte om. På tal om Sex and the City så är biljetterna nu säkrade till på lördagen. Sist gång klädde vi upp oss ordentligt och efter filmen blev det en sväng förbi Interpool. Lite småtöntigt men hur ofta kommer Sex and the City ha premiär? Då får man köra hårt. Klockan är snart fyra och jag avklarat dagens träningspass, ett besök hos tandläkaren som satte en guldkant på dagen - Inga hål - och med lunchen uppäten är det dags för ett besök till stadens bibliotek för att få ett par pluggtimmar registrerade i minnesbanken. Lite duktig får man vara! Dags för en promenad mot stan. Ciao

De vita skorna med silverranden

Dagen har varit otroligt skön. Även om jag inte har fått något plugg gjort så har jag suttit i solen och läst en gammal bok som fick mig att drömma mig bort från världen. Superskönt när allt runtomkring en känns obeskrivligt jobbigt att hantera trots att det egentligen är så lätt. För komplicerat men inget en lång dag på bibliotekets uteservering inte kunde lösa. En cola, ett möte med en urgullig tjej och en NorrlandsGuld senare kan jag le utan att känna som att jag överanstränger musklerna i käken. Så efter en heldag spenderat i sällskap med Joeseph är det dags för lite julmusik. Jag vet att många skulle klassa mig som knäpp men den enkla faktan här är att jag inte bryr mig. Så ska Jojo prova på studentklänningen och ha lite uppvisning, perfekt så här dags innan stadens gymnasieskolor uppgraderar sina sistaårsstudenter till universitets-klara nivån. Nåt sånt. Själva studentdagen kommer jag nog sitta på Gotlandsfärjan på väg hem från utbildningen, så nån dag därinnan ska det bli utgång i den vita klänningen. Också skorna, de söta vita skorna med en silverrand, från Vagabond. Kommer ihåg dagen jag köpte dem.

Internetuppkopplingen som förstör mitt liv... typ

För ett par dagar sedan skrev jag ett inlägg som tyvärr inte kom med. Inte som att det finns någon chefsredaktör som ansåg att "inlägget" innehöll olämpliga kommentarer utan datorn hakade upp sig (som alltid när man skrivit något man är riktigt stolt över) och utan förvarning bröts internetkopplingen. Vanligtvis sparas texten men nope, nu var det borta. Jag som suttit i en halvtimme och brainstormat fram minst ett dussin fyndiga meningsformuleringar, känt mig superduktig och kreativ. Vilket inte händer varje dag!
Du ser, det här är anledningen till varför jag inte är vidare förtjust i elektronik, eller "inte teknisk av mig" för varje gång jag försöker mig på att använda den moderna teknologin hakar den dumma datorn upp sig och förstör min strålande humör. Dock, som den eviga optimisten (Jo, jag talar om mig själv- Schhhh Jojo, jag är visst optimist), ska jag försöka mig på ännu ett försök.
Nu i sällskap med en kopp med mellanrostad kaffe (lite socker) och GD här bredvid mig ska jag se om jag får ihop lite. Om datorn nu tycker om mig...

För det första måste jag berätta hur stolt jag är över att ha lyckats kliva upp innan klockan elva på förmiddagen. Idag jag jag till och med upp tjugo över 6! Mina ögon är visserligen fortfarande halvöppna men med ett par koppar kaffe ska det gå att bota. Nu får jag äntligen komma igång med studerandet innan det blir så sent att jag anser det vara dags att se på teve innan jag lägger mig, för att sen ändå vara uppe till ett på natten. Snacka om dålig cirkel. ¨

Vidare från morgonens bedrift - att lyckas kliva ur sängs - så har de senaste dagarna spenderats under solen och nu när jag är lite solbrun kan jag inte längta mer efter sommaren. Visst, jag kommer jobba på färjan, missa midsommar och behöva förbereda mig inför höstens studier men aldrig har jag längtat mer efter det. Att få köpa en ny säng, salt & peppar behållare och min absoluta favorit, en splittrans ny kaffebryggare! Det låter fånigt, och tro mig många har skrattat när jag delat med mig om mina dröm-inköp som student men jag bryr mig inte.

Nu när studenten närmar sig känns det konstigt att veta att tre år har passerat. Alla gymnasietjejerna har påbörjat studierna och en av dem är snart klar som journalist - nu måste jag skrika ut att jag är otroligt stolt över alla dem. Men nu längtar jag efter att få lämna Gävle, för det absoluta värsta jag kan göra är att stanna kvar i den här staden. Elva år efter att vi flyttade hit räcker det. Det kommer bli kul att återvända för att träffa kompisarna, dock har jag insett efter att flera "utifrån" påpekat det, att folk här är ovanligt otrevliga.
Nästan som att de som har jobb och anses vara framgångsrika endast vill att deras nära och kära ska jobba här, för att på så sätt driva bort alla andra och få staden för sig själva. Jo, jag beundrar människor som har kommit någonstans, kämpat för att få sitt drömjobb men en viktig del av en person är förmågan att kunna se andra människor på samma nivå. Inte se ner på andra eller tro att man är lite bättre än dem. Vilket känns som genomsnittet av befolkningens åsikter. 

-

Nu är det dags för en sen frukost och sen bär det av till stadsbiblioteket för lite franska!

1