Confidentiality agreement

När jag ser tillbaka på 2017 är det galet att tänka hur mycket som har hänt. Medan jag kände att 2016 var ett extremt händelsefattigt år, mest för att jag inte tog särskilt många steg närmare platsen jag vill vara i framtiden, så var det precis gångna året raka motsatsen. 

Januari började ganska lugnt och var fyllt med stunder då jag försökte lista ut mitt nästa steg. Men att vara envis och aldrig vilja sitta stilla hjälper. Så jag sög åt mig inspiration från alla håll, det blev långa promenader med Gary Vee i lurarna och jag började hatt obba på en plan för att utveckla min blogg. Samtidigt sökte jag efter ett jobb. 

Trots att jag under hösten spenderat största delen av min tid i Stockholm så bodde jag inte här utan pendlade från Uppsala. I januari flyttade jag tillbaka och in i en lägenhet på Kungsholmen. Det blev ett virrvarr av olika jobb innan jag i slutet av april fick jobbet som Delegat-och hotel koordinator på eventföretaget MCI. Jag började och inom en månad jobbade jag mitt första event. Knappt en månad senare blev jag erbjuden att stanna. 

Sommaren som följde var intensiv och de få timmarna som blev kvar efter jobbet spenderade jag med att knappa loss på tangentbordet. Jag frilansande för Östermalms Saluhall men huvudsakligen skrev jag på bloggen. 

I början av sommaren hade jag haft en bubbelfest för att fira en ny artikelserie med intervjuer med några roliga och inspirerande personligheter. 

2017 blev också året då jag äntligen skaffade en mentor. Något som jag har velat göra de senaste 5 åren utan att riktigt lyckats hitta rätt person som jag både gillade, respekterade, upplevde var otroligt duktig på sitt jobb och som såklart var intresserad. Jag tror verkligen att det är så himla viktigt att välja någon med alla de egenskaperna och som man känner att man kan lita på för att få riktig värde från mötena. 

Vi började träffas en gång i månaden och diskuterar karriär och tips på bra steg att ta för att utvecklas. Fortsättning följer och nu ser jag fram emot årets första möte i februari. 

Det kommande året är ett år fyllt med äventyr. För det första lämnar jag 20-års åldern bakom mig och tar steget in i 30, (mer om det i en annan post). Med en nyinköpt biljett till Paris - kan en flicka vara något annat än glad, euforisk?

 

English:

Looking back at 2017 it’s crazy to think how much happened. While I felt that 2016 was an uneventful year in that I didn’t get those steps closer to where I want to be in the future, last year was the exact opposite. 

The year started a bit slow and there were a lot of me trying to figure out my next step moments in there. But being stubborn and not sitting still really helps, or it helps me. So I soaked up inspiration everywhere I could find it, started working on a plan to develop my blog while looking for a job that paid the rent. 

Though I had spent time in Stockholm I didn’t really have a place of my own but I moved back to the city. Took lots of odd jobs and in April going on May I got one, as a Delegate & Hotel coordinator at an event company, MCI. I started and within a month worked my first event handling registration and in June/July I was offered a permanent position. 

The summer was intense and before I new it the leaves had turned orange. Or something like that. My spare time was spent writing, both freelance for a magazine but mainly for my blog. I did a re-launch of Snowcap Girl and started writing an article-series. 

I finally reached out to an event professional, asked her if she wanted to be my mentor and she said yes. Now this was something I have wanted to do the past 5 years but had never managed to find the right person who I really liked, respected, felt that she was incredibly good at her work and of course who said yes. It is so important I think to choose someone with all these qualities and who you feel you can trust of course to get value from your meetings. 

We started meeting once a month and with a strict confidentiality agreement I turn to her with questions and she comes with tips on steps to take to develop. 

This upcoming year is a big one in that I leave my twenties behind and take a step into my thirties, (more in another post). And with a ticket for loveliest Paris where I will be spending my B-day - can a girl be anything other than happy? 

 
 
 
 
2017 - Gary Vee - Lifestyle - Looking back - Snowcap Girl - birthday - blogger - paris
1

Hej 2018

Hej 2018! 

Igår var årets första dag tillbaka i min verklighet i Stockholm och onsdag 2018 började med ett möte med en otroligt inspirerande och dessutom sjukt trevlig bloggare. 

Tror att mina sju nyårsmål precis fick sällskap av en åttonde: Att styra upp möten med fler inspirerande människor. 

Trots att jag verkligen inte var på topp efter gårdagens sena en tågresa och efter en lång arbetsdag, så var det riktigt kul att träffa henne! Och ja, jag blev lite starstruck. På riktigt. Så himla häftigt att träffa någon vars blogg man har läst och vars livsfilosofi och positiva inställning till livet man bara älskar. Om du inte gjort det så är det ett hett tips att sikta på! 

Sedan det förra blogginlägget skrevs (på Starbucks centralstationen innan tåget hem) har jag låtit datoranvändningen sjunka till en absolut minimum. 

Fredagen innan julafton avslutades med en ljuvlig bubbel-kväll deluxe med mina systrar som hade fixat precis allt inför julen. Hela ledigheten har gått åt att bara andas och de lugna stunderna av välbehövlig vila har varvats med mysiga stunder med gamla vänner och släkt. 

Det var den första ledigheten som varade längre än en vecka räknat sedan jag började nya jobbet i maj, inte för att jag klagar, jag älskar ju att jobba med event och det känns som att jag i princip har lärt mig något nytt varje dag sedan våren. Stört kul, men - jag behövde semester. Vilket är varför jag envist sagt nej till överdrivet aktiva aktiviteter och siktat på att spara varje uns av min energi. Något som visserligen gick lite sådär när vi åkte till Uddevalla för att fira in det nya året med släkten. Även om det var underbart att träffa mormor och alla kusinerna som bara växte upp över natten. 

Det var första nyåret på väldigt länge som jag, mina systrar och föräldrar var tillsammans och med bästa lilla systersonen, flygplanet. 

Aja, så den välarbetade listan på blogginlägg på året som har gått som skulle skrivas under mellandagarna får istället skrivas de kommande veckorna. 

Torsdagsmorgonen började med en frukostdejt tillsammans med en av de sötaste tjejerna jag vet (läs: flummigaste) som, och jag skämtar inte, inte ens tittar för att se om det kommer några bilar innan hon kliver ut på gatan. Det är ett under att hon lever.  

Med en halvdag imorgon känns den första veckan åter efter julen alldeles perfekt lång och jag ser fram emot att sätta mig och läsa klart första Lucy Dillon boken i helgen. 

 

English: 

Howdy 2018! 

Yesterday was the first day of this year spent back in reality. And 2018 was kick-started with a meeting with one of those incredibly inspiring, not to mention nicest bloggers ever. 

I think that my 7 new years goal just got company of an eighth: To arrange meetings with more inspiring people. 

Though I was still tired verging on exhausted after that ill-planned train ride home late the night before and a long day at work, it was so much fun to meet her. I have to confess that I was a bit starstruck meeting the girl who’s blog I have been reading and loving because I just love her life philosophy and positive vibe.  

Since the last post was written (at Starbucks Centralstation before taking the train home) I have let my computer rest. 

Friday before Christmas Eve I spent with my two lovely sisters who had, in waiting for me to come, prepared everything for Christmas. How I love them! The two past weeks I have spent just breathing and those lovely moments of well-needed rest have been spiced up with dinners with old high school friends and then drinking tea in my pyjamas with my family. 

It was the first vacation longer than one week since I started work in May, not that I complain, I love working with events and have practically learned something new everyday since spring. But - I needed that time off. 

Once Christmas had come and gone, we made a roadtrip to spend New Years in the small city of Uddevalla by the West Coast. The weekend was spent with my grandmother and all those cousins who all grew up over night. 

Oh well, so that’s what happened and so the list of posts I had planned to write and post will be put up these upcoming weeks. Not that there are lacking of things to write about - it is after all the big month that ends with a birthday. On the 31st I turn 30 and leave my twenties behind. So unreal. 

Not to get too sentimental. This Thursday morning started with a breakfast date with one of the sweetest girls I know (read: weirdest) who, I joke you not, does not even look if any cars are coming racing before she steps out in the street. It’s seriously a wonder that she is still alive.

The first work-week of the year ends with a half day tomorrow which coincidently leaves time to sit somewhere and finish my first Lucy Dillon book.

 
 
Girls night with le sisters. 
 
 
2018 - Christmas - Event planner - Lucy Dillon - MCI - New Year - Power babes - Starbucks - Stockholm - Uddevalla - Work - inspiration

Champagne at Cadierbaren

Som jag längtat efter ett glas bubbel. Även om man knappast kan säga att jag varit på någon form av champagnespecifik-fasta. Nej, det har blivit ett och annat glas bubbel och när en kollega frågat vad jag vill ha i baren och föreslår champagne - ja, då är det ju lite oartigt att tacka nej. Det är trots allt en av mina favorit go-to drinkar när jag är ute. 

Hursomhelst, med julen runt hörnet passade jag på att bjuda in några tjejkompisar till en bubbel-kväll på glittriga Grand Hotel

Det finns en del riktigt fabulösa ställen i Stockholm att dricka bubbel på innan julen och jag måste ändå säga att Grand Hotel ligger på min personliga topplista. 

Några minuter efter den utsatta tiden var alla på plats. När jackorna var inhängda och efter en spontan fotosession i det snygga badrummet gick vi tillbaka till lobbyn för att titta på den stora granen i lobbyn. Ganska snabbt kom konversationen in på huruvida granen faktiskt var riktig. Eftersom mina vänner är grundliga personer som inte bara tittar och viftar bort något - egenskaper de har i både sina jobb såsom personliga livet - fortsatte de med att noggrant inspektera granens grenar. Och där blev de kvar: Ekonomijournalisten, Sportjournalisten och bästa vännen Frida. Då mitt intresse för granens äkthet inte är lika utvecklad stod jag och filmade (#whatIdo). 

Efter en stund deklarerade Ekonomijournalisten, den självutnämnda granexperten, att den inte alls kunde vara äkta. Den luktade ju faktiskt inte gran, inte alls! 

 - Vi borde ju faktiskt fråga. Exakt vem som sa det vet jag inte troligtvis allihopa. Så vi traskade bort till conciergen - who else liksom - och frågade. 

 - Ursäkta, är den stora granen äkta? 

- Ja. 

- Du kanske har sett att vi har gått runt och inspekterat granen, sa jag lite skämtsamt. 

Han nickade bara. No words… 

Så vi fortsatte till Cadierbaren och hittade några platser. Med en plats för lite gick Sportjournalisten och försökte envist rulla bort en sittpall till vårt bord. Inte det lättaste att göra om man är klädd i kjol och inte riktigt vill lyfta med knäna. Så en gentleman vid bordet reste sig och hjälpte till. 

Där skålade vi av 2017 med champagnedrinkar och utnämnde året till förändringens år - med nya drömjobb, frilansjobb, skrivna böcker och nya lägenheter. Blir alltid så himla inspirerad av dessa fantastiska tjejer och den här kvällen var inget undantag. Några timmar senare betalade vi notan och begav oss ut i den iskalla natten. Tillsammans med Sportjournalisten tog jag en sista promenad genom den julprydda Stockholm. Så otroligt mysigt! Julkänslorna föll verkligen på plats. 

Nu är jag hemma och systrarna har julhandlat färdigt och vi förbereder för tjejkväll - Sister’s Edition. Äntligen! 

 
 
English:

How I have longed for a glass of champagne. Though it’s hardly as if can claim that I have been on some form of Champagne-specific-fast. It is after all one of my favorite go-to-drinks when out and when a colleague has asked what I want from the bar and suggested champagne - well, it’s just rude to say no. 

Anyway, with Christmas just around the corner I decided to invite some girlfriends to a girls night at the glittery Grand Hotel. There are a couple of fabulous places in Stockholm to have a glass of bubbly at this time of year and I have to say that Grand Hotel is one of my personal favorites. It is just so Christmasy there.

A couple of minutes after the time we had said - everyone was there. With our jackets safely in the closet and after a spontaneous photo session in the ladies room (which is absolutely gorgeous) we headed back to the lobby to have a look at the big Christmas tree in the lobby. The conversation then quickly became about whether or not the tree was real. Since my friends are thorough people, who do not simply look at something and then draw a hasty conclusion - qualities they have both in their chosen careers and personal lives - they continued to inspecting the tree. There they were: The real-life Becky Bloomwood, the Sportjournalist and the best friend. As my interest in the authenticity of Christmas trees isn’t anywhere near as developed as my friends I stood back and caught them on camera (#WhatIdo). After a while the real-life Becky B, also the self-declared tree-expert, declared the tree to be false. After all it did not smell tree, not at all! 

 We really should ask someone. So we headed over to the concierge - who else - and asked! 

- Is that big tree real? 
- Yep.
You probably saw that we have been inspecting it, I said jokingly. 
 He just nodded, no words… 

So we continued the party over to the bar and got a table. Since we were one seat short, the Sportsjournalist walked over to another table, asked if the seat was taken and then stubbornly attempted to roll a seating-stool (?) to our table. Not the easiest task if you are dressed in a skirt and not too keen on lifting with your knees. So a gentleman at that table got up and did the lifting and moving while the rest of us were doing our best not to laugh our asses off. 

 There we sat and toasted off the year with champagne-drinks and declared 2017 the year of changes for us all - with new dreamjobs, freelance gig, writing books and new apartments. I am always so inspired by these amazing girls and last night was not an exception. A couple of hours later we paid the check and headed out into the freezing night. Together with the Sportsjournalist I took one last walk through a Christmas-decorated Stockholm. So cosy! Really started feeling the holiday season. Just in time. 

Now I am home where my sisters have finished doing the last Christmas shopping and it's time for our Girls night - Sister’s Edition. Can’t wait!


  (null)

(null)

(null)

(null)
(null)

 

 
 


2017 - Becky Bloomwood - Cadierbaren - Champagne - Christmas - Event planner - Events - Grand Hotel - Gävle - Lifestyle blog - MCI - Stockholm - Tree - Work - blogger - girls choice - journalist