...bli kär som nu

Tydligen börjar jag växa upp. Visst, fortfarande naiv men närmare framtiden. Önskar bara att man kunde ta bort vissa delar som många verkar se som självklarheter. Som att förlora de man älskar.

Aldrig tidigare har jag velat bli kär som nu. Aldrig har jag tidigare valt att radera en vänskap. Inte heller känt sorgen efter att mista en person som stod mig nära!
Tiden slutar inte att gå, som om inget hänt.

Skadeglädje - just back to basics

Oavsett hur duktig jag försöker vara - ett par timmar på gymmet varje dag, äta nyttigt, plugga och jobba i det nya huset samt försöka vara i sängen klockan tio - så är det svårt att stänga av teven när en av Baldwin bröderna leder Oscars galan. Visserligen kan man resonera att det faktiskt är värt att vara lite trött en dag för att njuta av synen, det är trots allt Alec Baldwin, men morgondagen medför en kväll på kåren så det vore bra om man kunde följa sina egna regler.

Reglerna:
1. Träna varje dag - särskilt när ett högt antal ostmackor konsumeras var och enda dag, ett antal som vi icke skall nämna!

2. Studera franska fyra timmar varje dag - omöjligt när man leker chaufför fem timmar varje dag.

3. Läsa en bok i månaden 

4. Sova kl 22

Tja, två av fyra är ju bättre än ingenting.

Måste säga att en av de mest komiska situationerna är att över telefon höra någon halka och med en duns ramla på rumpan. Visserligen är det skadeglädje men vi (jag och tjejen som ramlade) kom fram till att det troligtvis är ursprungen till komik - vilket innebär att vi är back to basics.

Dags att njuta lite mer av Oscars galan och en ostmacka innan läggdags. Godnatt