Tydligen börjar jag växa upp. Visst, fortfarande naiv men närmare framtiden. Önskar bara att man kunde ta bort vissa delar som många verkar se som självklarheter. Som att förlora de man älskar.
Aldrig tidigare har jag velat bli kär som nu. Aldrig har jag tidigare valt att radera en vänskap. Inte heller känt sorgen efter att mista en person som stod mig nära! Tiden slutar inte att gå, som om inget hänt.