Snowcap

Jag var på väg att skriva att det nästan varit lite tråkigt de senaste veckorna. På jobbfronten alltså. Men det skulle betyda att det inte fanns något att göra, eller hur? 

Och det har det. I alla fall om man tar en titt på min Att-göra lista. Nå, ingenting jämfört med den ökända maj till augusti perioden, när allt på listan egentligen kunde haft en deadline redan dagen innan, men som på grund av brist på en tidsmaskin var satt vid dagens slut. 

Med oktober rullandes förbi utanför fönstret finns det fortfarande saker att göra, dock med något mer generösa deadlines. 

Det är full fart fram med mitt första projekt som Projekt Koordinator och fast att den äger rum i april är det nu det vetenskapliga programmet ska stämplas, talare hittas, sponsorer identifieras och såklart förbereda webbsidan att gå live. Vid sidan om det fick jag förra veckan frågan att finna sponsorer för ett projekt i Danmark-kontoret. Något jag såklart inte kunde säga nej till - i och med att jag befinner mig i den där skaffa-mig-så-mycket-erfarenhet-som-möjligt-fasen i mitt liv. Så jag antar att man inte riktigt kan säga att jobbet varit tråkigt eller ens händelselös. Bara betydligt mindre händelsefull än den intensiva per-event-perioden när en kopp kaffe räknas som lunch. Eller är det bara jag?

 

 

I was about to write that work has been kind of slow this past week, but that would mean that there hasn’t been much work to do, right? 

And there really has. At least if you would look at my To-do-lists. Nothing compared to the infamous May to August period when everything on the list had a deadline set the day before but since the time machine had yet to be invented, deadline was set by the end of the day. 

Come October, there is still work to be done, though with more generous deadlines.  

I am currently working my first project as Project coordinator and though it takes place in april it is full speed ahead finalizing the scientific program, finding speakers, identifying sponsors and of course prepping the website to go live. 

On the side of this, last week I was asked to help find sponsors for a project in the Denmark-office. Which of course I couldn’t bring myself to say no to - currently being in the gaining-as-much-experience-as-possible-phase of my life. 

So I suppose you can’t, with a straight face, say that work has been boring or uneventful, but it has been considerably less eventful than the intense-pre-event-period when coffee is considered lunch. Or is that just me?