Snowcap

Swedish translation below.

Come Friday Becky left the apartment and our trio and returned back to Stockholm. She needed to re-charge her batteries for the following weekend when she had a second weekend to Milan. Yes, I know there are some people you just… hate is a strong word but… 

While Tatti headed to her French lesson I had a date at the Eiffel tower. Which of course resulted in me oversleeping and waking up the exact time we were supposed to meet up, leaving me just enough time to apply a basic last minute make-up and throw on a dress before running out the door. Thankfully I was only two stops away. 

The first sight of the tower from Trocadero was… slightly surreal and absolutely magical. The sun was shining and even though it was by no means deserted (is it ever?) it wasn’t too crowded. Having just gotten out of bed I was suffering from acute coffee-deficiency my head was clouded and I refused to believe that this was how I would meet the Eiffel tower for the first time. Then a coffee cart appeared like from heaven - and though  I am in no way a religious person, having a coffee cart appear when I needed it the most… It was definitely a religious moment. I continued walking sipping on an espresso and then the fabulous tower was there, rising up towards the sky like - magic. 

On the other side of my date was waiting. She was one of the pieces of candy from the semester spent in Brighton and 8 years after last seeing each other we met again - in Paris! I believe all reunions should take place in Paris, by the Eiffel tower - just to sprinkle some magic on the moment. 

Since neither of us had been there we decided to take the stairs up, first up to the first floor, then second. Talking as we went along. We just made it back down to the etage 1 when it started to rain and so we had a typical Parisian lunch-date in the tower. An oh so magical rendez-vouz. 

YES, it was exactly as wonderful as it sounds! Every now and again we looked at each other not able to contain ourselves and exclaiming: ”This feels SOO unreal”. 

The evening continued with a cup of tea and some girltalk, then our tea cups turned into champagne (in a very non-jesus-way!). We went out for a late dinner in true Parisian style before going for midnight-drinks at Plaza Athene. 

The following day was one of the days I had longed for, finally time for the Louvre. Going to Paris in January meant rain and wind in a fabulous combination that made you want to run inside and stay there, but it had its perks! A two minute line to enter the Louvre was just one of them. After a quick talk with the girl at the information desk where I explained what I wanted to see and she promptly marked their locations in my map, I went in and began with my first mission - finding coffee. 

On the second floor a guard saw me: ”You are looking for Mona Lisa?”, he asked smiling. 

”No, coffee!! This way?” I asked pointing in the direction of a staircase. Somewhat confused he nodded and walked away. 

A cup of coffee, a croissant and a dreamy reading in the book ”Paris for one” by Jojo Moyes (highly recommended) I walked around the museum listening to Edith Piaf.Three hours later I met up my friend at a restaurant by Saint Michel and as the city was still raining we had a glass of wine with a view of Notre dame. 

First times are never any good as you wish they were, expectations are far too high and you never know quite what is waiting on the other side - but I must say that my first time in Paris was even better than I could have ever imagined. 

Svenska: 

På fredagen lämnade Becky La Muette och vår trio och återvände till Sverige. Hon behövde ladda batterierna inför sin nästa weekend-resa till Milano veckan därpå. Ja, vi tyckte verkligen synd om henne… 

Medan Tatti var iväg på franska lektion hade jag en dejt vid Eiffeltornet. Självklart vaknade jag lite sent (klockslaget vi skulle träffas) och hann bara precis sminka mig och slänga på en klänning innan jag skyndade mig iväg.

Första synen av Eiffeltornet från Trocadero var… smått overklig och alldeles magisk. Dagen till ära sken solen starkt och trots att det var en hel del människor där var det inte för mycket. Nyss uppkliven ur sängen och lidande av akut kaffe-brist var jag dimmig i huvudet och vägrade tro att första mötet med Eiffeltornet skulle vara så och därför kom kaffevagnen som en riktig gudagåva. Nu är jag på intet sätt troende - men när det helt plötsligt dyker upp en kaffevagn när man behöver det som mest, DET var en himmelsk ögonblick. Jag grävde efter några euro och med en stark espresso promenerade jag fram till henne. Tornet var alldeles drömlikt där den reste sig upp mot molnen!  

På andra sidan väntade min dejt - en av guldklimparna från terminen i Brighton och åtta år efter sist vi sågs, träffades vi igen - i Paris!

Eftersom det var bådas första tur i tornet tog vi trapporna upp, första våningen, sedan upp till andra. Vi hann precis tillbaka ned till första våningen innan det började regna så det blev en långlunch i Eiffeltornet - med ost & vin. Ett planerat möte som var åh så magiskt. 

Jag kan säga att det var precis lika underbart som det låter. Då och då såg vi på varandra utbrast ”Det här känns så overkligt”. När vi skulle skiljas åt började det klarna upp och regnet hade tagit en vilopaus så jag fortsatte dagen med en promenad längst Seine till Grand Palais innan jag återvände hem för en reboot. 

Fredagskvällen fortsatte med en kopp te och tjejsnack. Lite bubbel & mer tjejsnack, en sen middag i sann-Paris-anda och sedan drinkar på Plaza Athénée. 

Lördag var en av dagarna jag hade längtat efter, då skulle jag till Louvren. Regn och blåst till trots fanns det definitiva fördelar med att åka till Paris i Januari - två minuter kötid in till Louvren var bara en av dem. Efter ett snabbt samtal med tjejen i informationen där jag berättade vad jag ville se och hon markerade i min karta hur jag skulle ta mig dit gick jag in för att börja dagen med det viktigaste - en kopp kaffe. 

Väl uppe fick en av museets vakter syn på mig komma gåendes med karta i hand och kom fram: ”You are looking for Mona Lisa?”, frågade han och log. 

”No, coffee! This way?” frågade jag och pekade mot trapporna framför mig. Något förvirrad nickade han först och såg på mig lite underligt.  

Efter en kopp kaffe, en croissant och en stunds läsning i boken ”Paris for one” av Jojo Moyes (kan starkt rekommenderas) strosade jag runt i Louvren och med Edith Piaf i lurarna. 

Tre timmar senare mötte jag upp vännen på en restaurang vid Saint Michel, och med regnvädret som låg över staden tog vi ett glas vin med utsikt över Notre dame. 

Första gången brukar aldrig vara så bra som man tror, förväntningarna är alldeles för höga och man vet inte riktigt vad som väntar en - men jag kan säga att första besöket i Paris var bättre än jag hade kunnat föreställa mig.