Snowcap

Jag är ingen resebloggare. Även om jag reser och ofta skriver om resorna, inte sällan under själva resan. Som inför en roadtrip med tjejligan - (som jag fiffigt nog döpte ett tjejgäng jag träffade på universitetet) - då jag startade en ny blogg där nyfikna ögon fick följa vår äventyr från start till slut.

Jag tvingade dessutom tre inte så morgonpigga tjejer att befinna sig på flygplatsen lite mer än tre timmar innan avfärd för att vi skulle fira den stundande resan med en mysfrukost på Starbucks. När frukosten var uppäten bad jag dem snällt lämna mig i fred så att jag kunde skriva första inlägget. Vilket jag inte kan fatta att de gjorde. Jag menar, vem gör så? Det var hursomhelst en riktigt häftig resa. Klicka för att läsa bloggen här. 

 

 

Som alla andra i världen älskar jag att resa och det dröjer inte många minuter efter att jag rullat in reseväskan genom dörren förrän det börjar vattnas i munnen efter nästa resa. Och precis som många andra har jag sedan mars pendlat mellan känslan att "nu MÅSTE jag iväg nånstans" till "nämen Sverige är ganska fint ändå". I skrivande stund är reseabstinens under kontroll. Kanske för att det (peppar peppar ta i trä) varit ganska fint väder på hemmaplan Stockholm och det hjälper att Stockholm är i sitt esse under sommarmånaderna. 

 

Eftersom tiden känns konstig med corona och allt vad corona innebär. Så det har dröjt längre än jag hade tänkt att skriva det här inlägget. För det känns verkligen som om det bara var några veckor sedan som jag såg att inlägg om resorna man inte ville iväg på trendade i blogg-världen. Fast det var i mars.

Då läste jag inlägget Resorna som jag inte vill göra hos en av mina favoritbloggare, skriven med tanken att när man inte kan resa, varför inte utforska platser som man ändå inte ens vill åka till. 

 

Så jag har funderat och funderat. Egentligen är jag ingen skidåkare men en resa upp i skidbackar är ändå lite lockande och fast att jag inte är en naturmänniska är en vandring genom amazonerna inte något jag skulle säga nej till. Jag älskar att ligga på stranden fast äventyr skulle jag inte säga nej till. Det blev helt enkelt jobbigare än jag trott. För trots att jag gärna väljer stora städer, om tjejen (alltså jag) får själv får välja, så älskar jag mindre pittoreska städer. Jag skulle till och med åka på en campingresa även om jag inte i första hand skulle välja en destination där mygg garanterat kommer vara ens sovsällskap. 

 

Det är nu jag inser att jag är den där jobbiga kompisen som alltid, ALLTID, bara rycker på axlarna och säger: "jag är på allt!" när man lägger fram några alternativ för att bestämma vad man ska göra. För jag har en sån kompis och det är verkligen jobbigt. Man behöver ju hjälp att välja och... 

Men jag är hon och hon är jag och vi är båda precis lika jobbiga! 

 

London var till exempel ingen plats jag ville resa till men så flyttade jag dit i ett halvår och nu kan jag komma på mig själv med att sakna staden. Och jag vill tillbaka. 

 

När jag sitter här och tänker på att resa känner jag att jag verkligen vill resa överallt. Så jag tänker att jag gör en topplista istället, min topp tio-lista på platser jag vill resa till: 

 

Jag har varit i Paris två gånger. Först när jag fyllde 30 och upplevde Paris på en helt magisk resa med två tjejkompisar som båda är livsnjutare, och andra gången med min mamma som jag alltid velat resa tillsammans med. Tillsammans strosade vi runt och drack kaffe och åt vattenmelon och hade det mysigt. Men så är också Paris Paris och Paris är underbart. 

 

Återigen är New York en plats jag besökt två gånger men åh, New York. Det finns inget som energin i den staden och jag har nog aldrig känt mig så hemma som jag gjorde där. 

 

Det är först de senaste åren då flera vänner berättat att de vill åka till Australien som jag börjat tänka på Australien på riktigt. Men det verkar vara ett underbart land och jag skulle utan tvekan vilja resa runt i Australieni ett par tre månader. Kan du tänka dig? 

 

Shiraz, Tehran och Kharg. Eftersom jag är född i Iran har jag alltid tänkt att jag vill besöka landet men det är först det senaste året som jag har känt att jag verkligen vill dit ganska snart. För man vet liksom inte och politik till trots vore det väldigt häftigt att se och smaka på landet mina föräldrar och morföräldrar växte upp i. 

 

Jag är verkligen inte en naturmänniska och kan skrämma livet ur precis vem som helst när jag får syn på ett flygande djur (myggor, getingar och sånt). Men det är något med den skiftande himlen och bergen i Colorado som gör att en roadtrip i de trakterna finns skrivet i bläck på listan över mina framtida resor. 

 

Rom, Florens, vingårdarna i toscana, Amalfi. Italien är helt enkelt underbart. Maten, vinet, språket och ja, allt. Även fast du säkert förstår att jag varit i några städer är risken minimalt att jag skulle säga nej till en repris-resa till det landet. 

 

Det finns vissa platser jag är övertygad om att man helt enkelt måste besöka för att uppleva. Sydafrika är helt klart ett land jag vill besöka. Djurlivet, vingårdarna och maten. Jag har faktiskt hört att Sydafrika ska vara alldeles fantastiskt. 

 

Schweiz, opera och bergen. I Schweiz vill jag gå på opera och dricka vin på en plats med utsikt över bergen. En gång när jag var svulten på att resa gjorde jag en alldeles drömmig multi-stopp-reseplan med Schweiz inklämd mellan London och New York eller om det var London och Rom. Multi-stopp-resan tänker jag för övrigt helt klart försöka få till någon gång i framtiden. 

 

Har varit och vill tillbaka. Luften i Franska rivieran är bara underbar inte för att tala om maten, vinet och livsstilen. Vännen som bor i Paris tog en mini-semester till Cannes för någon vecka sedan och om hon inte vore en fantastisk och urgullig vän skulle jag faktiskt hata henne lite. 

 

Eftersom jag älskar mat vill jag självklart till Japan som verkar ha en fantastisk matkultur. Att jag dessutom äter precis allt, gillar udda konsistenser och aldrig ätit något jag inte gillat - gör mig fullt övertygad att jag skulle trivas i Japan.