Snowcap

Jag vet inte om jag överreagerade. Jag tror inte att jag gjorde det. Men ni vet hur man kan höra en konversation mellan två personer och tänka; ”fyfan vilken skitstövel han eller hon verkar vara”. Men så inser man att just detta par kanske är så mot varandra och att det inte bara är den ena personen som är en skit, utan att de helt enkelt är Mr and Mrs Douche-bag. 

Incidenten som frammanade ovannämnda tankeställning utspelade sig när jag en helt vanlig lördag gick för att leta skor. Eftersom jag verkligen inte är en shopping-tjej utan snarare hon som sätter sig på ett kafé i väntan på att hennes systrar ska shoppa klart (!), var jag så stolt att jag äntligen orkade. 

Så efter en mysig brunch med Tjejligan och en av medlemmarnas mini-me (som förgyllde brunchen <3), bestämde jag mig för att kolla in utbudet av skor på Stadium. Löningshelgen i ära var all corona-tänk som bortblåst och skoavdelningen var full av familjer och par som letade skor. Själv hittade jag för en gångs skull inte bara en utan två par skor som jag provade fram och tillbaka, med sula och utan sula, i ett försök att hitta rätt storlek. 

I bakgrunden hör jag samtalet som utspelar sig mellan ett par bestående av en man och en kvinna. Kvinnan satt och provade skor, och mannen stod och verkade av allt att döma vara där för att undervisa henne i vilka skor som hon borde ha och vilka som egentligen passade hennes fötter bäst. För han visste ju trots allt bäst hur skorna satt på hennes fötter.

Först trodde jag det var ett skämt, sedan när jag hör mannen prata igen tänkte jag att de hade bråkat: 

”Alltså jag är så trött på ditt skitsnack. Det säger du bara för att du vill ha Nike. Du tänker ju fan bara på märket. Alltså jag är så less på dig”, den ”charmiga” mannen ifråga klampar iväg och hämtar ett par andra skor som hon inte gillar varpå han frågar: ”Jaha, vad är det för fel på dem då?” 

”De sitter lite hårt här och de är lite för smala där fram.” 

”Vet du vad, de här skorna ska passa dina fötter. Du kan ju bara inte bestämma dig. Om du frågar mig så vet jag vad som kommer passa dig”. 

”Nja, de är inte så sköna…” 

”Jaså, det säger du?” Åter en suck och så klampar charmören iväg för att hämta ett par andra skor som kvinnan gillar men som är för små. 

”Alltså va fan”, surt klampar mannen iväg igen och kollar efter en större storlek som han får veta inte finns när han till slut frågar expediten. 

Kvinnan sitter tyst och provar sko efter sko medan mannen förklarar för kvinnan att skorna hon har på sig inte alls sitter för löst på hennes fötter och att hon ju inte ens har på sig några strumpor, vem fan har liksom inte det. 

”Men jag hade ju inte tänkt prova skor nu”, försöker kvinnan vilket får den arga mannen att sucka hårt. 

Vid det här laget funderade jag om jag inte skulle resa mig och fråga henne om mannen störde henne? Sedan ville jag fråga om han inte hade ett litet hål i huvudet där hans uppförande borde finnas? Och så ville jag verkligen verkligen slå honom. 

Men så kom jag ihåg hur människor runtomkring mig alltid säger att jag är så liten och fast att jag själv sällan känner mig liten, utan tycker att mina två meter långa kompisar är ganska korta eller åtminstone inte mycket längre än jag själv (!), så tvekade jag. Jag må ha storhetsvansinne men jag är liksom inte dum. Istället kastade jag ”fyfan vilken bajshög-du är”-blickar på honom tills jag skulle gå och stod i hans vägen när han skulle gå förbi mig i butiken. 

”Men de andra skorna var ju bra, de kanske finns i min storlek på nät-shoppen”, försöker kvinnan till slut uppenbarligen trött på att prova skor tillsammans med herr Charmör. 

Den här mannen är ju på riktigt anledningen till att en kvinna skulle välja bort män och gå med i klostret. 

”Vi lämnar inte här förrän vi är klara!” Fastslår ”mannen” och först efter 45 minuter lämnar de butiken (samtidigt som jag) och så står han och fortsätter sin Douchebag-show utanför butiken. 

Vissa människor förtjänar verkligen att få en smäll i ansiktet av en känguru och bli påkörda av en buss. 

//English: 

You know how you can overhear a conversation between a couple and think: ”Oh MYGOD, he is such an A-hole”. And then you think that it might not just be him, and that they may in fact be Mr and Mrs Douche-bag. I don’t know if I overreacted but I don’t think I did.

The incident that prompted this thought took place on an ordinary Saturday when I decided to go shoe shopping. Maybe not that ordinary, since I am in no way a Let’s-go-shopping-girl but rather the one who will go wait in a coffeeshop for her sisters to finish touring the shops (!)

So after a brunch with the famous Girls-league and one of the members mini-me’s ( <3), I decided to head to a sports shop and look at shoes. I found two pairs of shoes that I tried again and again and again, trying to decide if I should or if I should not. 

All the while hearing the conversation that played out between a couple somewhere in the background. The woman was trying on shoes and the man was, by all accounts there to educate here in the topic ”what shoes you should be wearing” while explaining to her which fit her feet the best. After all, he knew better than she did how the shoes fit her feet.  (Note the sarcasm!)

At first, I honestly thought it was a joke because you don’t really talk like that to another human being! Then as I hear the man speak I thought that they had a fight and the man being extremely rude and with a severe personality disorder also had anger management issues and no sense of propriety. 

So he said: ”I am so sick of your bullshit. You only say that cause you want Nike’s. You only think about the damn brand. I am so tired of you,” the oh so charming man exclaims and stomps off like a child to get another pair of shoes that she doesn’t like either. 

”Oh, and what is wrong with these ones?” *taunting tone. 

”They’re a bit tight here and a little to narrow in the front.”

”You know what, these shoes do fit your feet. You can’t decide. If you ask me, I know what shoes you should have.”

”It’s just that, they’re not that comfortable.”

”Really, is that right?” Another sigh and of stomps Mr. Charming to get another pair that the women actually likes but a size to small for her feet.

After checking the shelfs and asking the clerk, it turns out they don’t have the shoes in her size. And the women continues to try shoe after shoe while the man explains to her that she’s wrong and that no, the shoes are not to big, even though she say’s so, and that she’s not wearing socks, so how can she judge. 

At this point I was wondering if I shouldn’t just get up and ask her if this man was bothering her? Then I wanted to ask if it might be that he had a hole in his head where is manners should be? And I really really wanted to punch him. 

Then I remembered how my friends always tell me that I am so tiny and petite and even though I rarely feel tiny or petite, but rather feel that my friends who are 2 metres tall are about my height, I hesitated. I may have delusions of grandeur but I am not stupid. So I just gave him looks that said: ”well, obviously YOU are a piece of shit”, until I left the store. 

At last, the women apparently tired of trying on shoes with the assist of Mr. Charming, said: ”But the other shoes where good, maybe they have my size online”. 

”Were not leaving until we’re done.” 

After 45 minutes, they left the store at the same time as me and he continued his one man-Douchebag-show outside the store. 

Some people really just ought to get punched in the face by a kangaroo and get hit by a bus.