Stora händelser på Queens Park

De senaste dagarna har jag och Freddy hängt ihop en hel del och det har bland annat lett till ett par besök på mitt rum här på Queens Park. Besök som har lett till att hon utbrister "herregud, du lever ju som en kille...nej, värre".
Då syftar ju hon på hur de omvägar jag är villig att ta för att slippa diska och tvätta. När hon sa det såg jag runt i mitt nystädade rum, som tydligen inte var särskilt rent. Med en snabb blick på tvättpåsarna, den överfulla resväskan som när som helst är redo att tömmas i jakt på rena kläder och disken som står kvar på rummet istället för att diskas, började jag fundera på om hon kanske hade rätt. Börjar jag bli en kille? 
     När jag klippte mitt hår i September klagade jag för mina kompisar att jag såg ut som en pojke. Har jag alltså nu tagit steget ut och omvandlat den (enligt mina närmaste) pryda tjejen till en kille? När jag frågade killarna om deras tvättvanor idag efter skolan, blev de lite ställda innan de kom fram till att jag måste tänka efter mer innan jag frågar. Tydligen är frågan hur ofta de tvättar ologiskt. Det beror nämligen på hur ofta du använder kläderna.
Hmm... För mig beror det på när jag orkar. Oj, jag kanske är värre än killarna. Under tiden jag varit här, (ok, skäms lite) har jag tvättat vissa plagg två gånger, och då använder jag ändå dem en hel del. 
   
Mina nyfunna killkompisar har ju lärt mig en del saker och lat som jag är, har jag snappat upp en hel del. Killarnas matvanor har jag, trots dess fascination, inte lyckats ta till mig. Jag menar, pasta och ketchup? Det är inte mat. Fast sen skulle ju inte många acceptera min kost som "riktig" mat heller. Vad består den av, kanske ni frågar. Svaret: McDonalds!
Turkduschar har oxå blivit lite standard. Den kan jag tacka Sebastian för. Fast jag kör ju inte med Axe utan Paris Hiltons parfym vilket börjar bli lite ekonomiskt. Måste nog ta mig i kragen till slut och börja tvätta mina kläder. 
    Sedan har min motvillighet till att diska har ofta lett till högar med disk på rummet, som jag försöker ta tag i innan min värd börjar sakna porslinen.

Ikväll fylldes jag av en enorm känsla av stolthet när jag satte mig i köket för att äta gårdagens potatis, korv samt resterna av fest maten -beståendes av kycklinghamburgare. Den här tjejen lagade till och med morgondagens middag! 
   Om ändå min värd, Fanny hade sett mig. Tredje dagen hennes lata tjej har använt köket! Vad stolt hon skulle bli.

1
Angelica Ränttilä

Det är så roligt att läsa din blogg om hur bra ni verkar ha det! När kommer ni hem så man får träffa dig? Jag saknar dig nämligen. Jättemycket! kram