Fem dagar senare

Fem händelsefulla dagar efter att hon satte foten på perrong 11 vid centralstationen gör den blott 155 cm långa tjejen sig redo för att lämna staden. Fast det är ju såklart inte förrän imorgon. Just nu ligger hon i sängen, med fyra kuddar som ryggstöd, och läser någon rolig (gissar på att den är rolig eftersom hon skrattar till lite då och då) artikel i februari numret av Cosmopolitan. Sedan den lilla tjejen (som även benämns med titeln lillasyster) kom till Stockholm har det blivit ett antal promenader på strandvägen på väg mot Gröna Lund, fish & chips som konsumerats vid vattnet och en väldigt lat morgon/dag/eftermiddag spenderat i sängen då vi såg på Footloose (den nya)
 
En av de absolut bästa sakerna med syskonhäng är att man egentligen inte behöver göra något alls. Du som har syskon vet vad jag snackar om. Det enda ögonkontakt som är nödvändigt är en glimt då och då för att se till att den andra inte plötsligt gått upp i rök. De enda orden som behöver yttras är lagom många grymtningar för att informera att man inte tappat talförmågan och ett par högläsningar ur den bok/tidning man läser (i vårt fall Cosmopolitan & Tjuvlyssnat) för att försäkra om att läget är lugnt. Vilken lättnad det kan vara. För har man vuxit upp och delat rum i över 15 år så känner man till varenda en av den andres blickar, rörelser och viktigast av allt hennes humor. Ett par ord som uttalas i sarkastisk mening men utan någon som helst sarkastisk ton, kan lätt skrattas bort. Medan en främling säkerligen kunnat resa sig, packa sitt pick och pack för att sedan lämna rummet...För alltid... 
 
Imorgon är det dags för denna lilla (och när jag säger lilla - då menar jag LILLA) individ att hoppa på tåget mot hemmastaden Gävle. Och efter fem dagars syskonhäng så behöver denna "working-girl" (OBS! Sagt utan Pretty Woman i tankarna) lite välbehövd lugn. Med detta menar jag att återfå innehav över mitt täcke - för som storasyster har jag blivit "tvingad" att låta min lilla **** (Gäst) låna denna. Inte för att jag haft något emot det... Inte alls! 
 
Eftersom besöket av lillasystern var högst spontant och fick jag ställa in de ca 12 fika/lunch/middagträffar som jag lyckats boka upp mina två lediga dagar med - så har jag minst sagt lite att ta igen på den sociala fronten. 
Sjukt roligt har jag haft det i veckan med det välbehövliga syskonhänget. Nu ska jag försöka se om vi kan få på oss skorna för att njuta av sista kvällen någon annanstans än här i mitt rum liksom.