Självklart blev jag sjuk igen. Så snart våren slog till kom andra omgången av förkylningen och även om jag utåt insisterar på att det är de berömda "London-bacillerna" som spökar vet jag sanningen. Att mitt immunförsvar helt enkelt suger och att enda lösningen är att träna typ varje dag + äta supernyttigt. #Goals när jag blivit frisk.
Men nog om det. Jag har alltid haft en konstig relation till filmer. På något sätt är det därifrån jag fått inspiration, motivation och allt däremellan. Även om jag har en hel del sånt i verkliga livet också, både hos min fantastiska mamma som är otroligt målmedveten, min pappa som är en av de mest vällästa personerna jag vet och min mormor som är en kämpe utan dess like.
Så finns det något helt magiskt med filmer.
Så i helgen, när jag bunkrat upp mig i min kingsize säng i hopp om att kurera mig, har jag sugit åt mig all motivation jag kunnat från klyshiga amerikanska filmer. Funnit i dem motivationen jag behöver för att göra det jag innerst inne vet att jag borde göra.
London var steg ett. Där gjorde jag något jag alltid velat göra. Med hjälp av jobb 1. sa jag först upp mig på mitt jobb. Med hjälp av jobb 2. (när kontraktet för jobb 1. sket sig) tog jag steget och köpte en enkelbiljett iväg och nu, utan en tredje jobb funderar jag faktiskt på att säga upp mig.
För det är som Justin Timberlakes pappa säger i Friends with benefits (en film man inte riktigt förväntar sig ska komma med visdomsord i livet), att livet är så himla kort - och det är något jag önskar att jag visste när jag var ung, säger han då alltså.
Och ja, det stämmer ju. Eller hur?
(skrivet lördag 27 april)
Sedan ovan skrevs har jag:
Sagt upp mig. Blivit frisk och varvar träningen med att njuta av London. Drömmer om sommarens resa och dagdrömmer om New York. Som vanligt alltså.
English:
Basically, I spent my first couple of months in London going from one cold to the other. Two months in and I had already checked off my third cold and though I nod when someone suggests that I am a victim of the infamous London germs, deep down I know the truth, that my immune system sucks and that a daily exercise routine is the only solution.
That aside I have always found inspiration and motivation from movies. Even if I do have a dose of that from those closest to me, there is just something magical about movies. So a weekend a couple of weeks back I cosy’ed up in my kingsize bed and got lost in american feel good movies. Got the motivation to do what I knew I needed to do.
So London was the first step. After the first job offer I quit and after the second offer I made the move. And now - after thinking about it, I quit a job that just wasn’t right.
Because it’s like Justin Timberlakes dad says in Friends with benefits (a movie you don’t really expect will come with words of wisdom), ”life is so freaking short, and if anything I wish that I knew that when I was young”.
And that’s true isn’t it?
So shortly after writing this entry I quit. Then I got better and am currently mixing exercising with enjoying spring in London. Dreaming of a trip I just booked this summer and day dreaming about New York. Comme usual.