Solkysst

Idag lyckades jag för första gången denna vecka ta mig ut för en stund i solen. Att sitta i sitt rum och se hur solen skiner, hur folk går i lätta vårkläder utan att kunna njuta av värmen själv, det är lite som dagens version av medeltida tortyr. Eller typ iallafall.

Så när jag efter en tur förbi "Farväl dagen för internationella studenter" stod utan planer, bestämde jag mig för att springa upp till Klarabergsviadukten för en fikastund i solen. Med anteckningsblocket i högsta hugg beställde jag en kopp kaffe och satte mig på uteserveringen för att renskriva intervjuanteckningarna från avslutningsdagen. Äntligen tog jag mig tid att skriva en artikel, och jag kan utan tvekan säga att det inte finns NÅGOT bättre än att sitta i solen, smutta på en kopp kaffe och skriva på nästa deadline. Kanske med undantag för att hålla i lille systersonen! Men, det där är ju i en helt annan liga!

Eftersom min högra sida fick mer sol än den vänstra så är jag lite ojämn i den solbruna färgen, men efter en titt i spegeln på Ur&Penn såg jag att jag blivit lite solkysst!