Snowcap

Alla hjärtansdag. Efter några veckors uppladdning med bilder på rosor, hjärtan, sexiga underkläder i helgens signaturfärg på instagramfeed –är det nästan sjukt hur snabbt dagen försvinner. Poff. Så är den över.

Med risken att ge efter för lite av den kommersiella delen av helgen så hoppas jag att ni hann njuta av någon god choklad och en trevlig stund med någon person ni gillar. På riktigt. Inte bara på Facebook.

Själv planerade jag in en Valentines-dejt med bästisen. Som vanligt. Det har nämligen blivit vår grej. Som de singeltjejer vi båda är har vi insett att vi mer än gärna rollspelar som varandras plus-one. Det faktum att vi är lagom lika personligheter utan att driva varandra till vansinne, (Inte alltför ofta i alla fall), samtidigt som vi faktiskt tycker om varandra är ju självklart en bidragande faktor.

Så. Valentine, alla hjärtansdag om vi inte ska drunkna i svengelskan.

Planen i år började ungefär en och en halvtimme innan middagen serverades. För tio år efter att vi var där för första gången – då som aningen naiva artonåringar – var det äntligen dags att boka de där biljetterna och äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN återvända till den Franska Rivieran. Biljettbokningen gick relativt snabbt. Sedan spenderade vi ungefär en kvart med att skutta runt hennes 24 kvadratmeter. Frankrike, here we come. Eller, om ett par månader i alla fall. Då!

Sedan var det romantisk middag följt av en biovisning av (passande nog) How to be single. Filmen började med att förklara att det finns ett fel och ett rätt sätt att vara singel på.

Den handlade om mer än att bara dejta, och gå ut med tjejkompisarna, dansa hela natten och tjejkvällar. Visst handlade den om det också. För det är ju trots allt en del av singellivet. En väldigt rolig del av den! Men det är så mycket mer – som att lära sig njuta av de sällsynta stunderna för sig själv.

Och vet du vad: Jag har en känsla av att jag gör det på rätt sätt.

Valentine Day. Weeks of pictures of roses, hearts and sexy lingerie in the signature color of the holiday filling up my feed on Instagram – its crazy how quickly the day is over. Poff. And it’s gone.

With the risk of giving in to the commercialization of this particular holiday, I hope you all got to enjoy a piece of your favorite chocolate and a nice moment with a person you like. Like really like. Not just on Facebook.

So what did I do? As usual I planned a Valentines-date with the best friend. You see, it’s become sort of our thing. Like the single girls we are, we’ve realized that we might as well play the part as eachothers plus one. The fact that we are just similar enough personalities to not drive one another crazy (not too often anyways), as well as actually liking one another, well that’s of course a contributing factor in us spending all this time together.

So. Valentines day, (space for the swedish translation *Alla hjärtansdag, an attempt of me to not drown in the Swenglish expressions - which is however pointless in the English translation cause, well, you know).

The plan this year began about an hour and a half before dinner was served. Ten years after our first trip there – then as somewhat naive 18-yearold teenagers – it was finally time to buy those tickets and finally, finally, FINALLY return to the Riviera. The actual buying of the tickets was over relatively fast. Then we spent about fifteen minutes jumping around in her 24 squarefeet. France, here we come. Or, at least in a couple of months.

Our romantic dinner was followed by a viewing of How to be single. The movie that began with explaining that there is a wrong and a right way to be single.

It was about more than just dating, and going out with your girlfriends, dancing all night and all those girls nights in. So it was about that too. I mean, it is after all a part of being single. I must admit that it’s a very fun part of it! But being single is about so much more. Like enjoying those rare moments with yourself.

And you know what: I have a distinct feeling that I am doing it right.