Snowcap

På internationella kvinnodagen vill jag fira alla de starka kvinnorna som har banat vägen till idag. Och alla de kvinnor som idag fortsätter att kämpa för kvinnors rättigheter. För det är fortfarande en lång väg till jämlikhet. Man behöver bara kliva ur dörren eller klicka fram nyheterna för att inse det. 

 

 

Följer ni instagramkontot Kvinnohistoria? En så himla viktig konto som lyfter upp de starka och kompetenta kvinnor som har byggt, skapat, kämpat och möjliggjort dagens samhälle. 

 

 

Jag älskar att vara en kvinna. Jag älskar allt vad det innebär och att med det vet exakt hur starka, fantastiska och grymma kvinnor är. Något få män verkar inse (!) som istället har helt orealistiska föreställningar och idéer om kvinnor som man undrar om de kanske bara läst på baksidan av flingpaketet?!

 

Men hur mycket jag än älskar att vara en kvinna, är lite sorgligt att tänka att kvinnor, tjejer, flickor än idag anses vara det mindre värda könet. 

Att jag bara i min födelse, enligt många i samhället per automatik anses vara mindre värd. För att jag inte har en snopp. 

 

Det gör mig ledsen och jäkligt förbannad att föräldrar behandlar flickor annorlunda. Att det anses vara "självklart" att flickor ska lära sig att vara försiktiga ute i samhället, inte klä sig i för korta eller tajta eller urringade kläder. Fast sen ska hon klä sig utmanande för att glädja en man. Att hon ska bete sig fint och försiktigt för att inte riskera att en man ska uppfatta henne som en slampa, hora, eller andra ord som används för att nedvärdera henne. Men bakom stängda dörrar ska hon vara allt det där - återigen för att göra en man upphetsad. 

 

Ute i världen kränks kvinnans rättigheter hela tiden och de rättigheter som kvinnorna innan oss kämpade för i åratal, de jobbar män och en hel del kvinnor för att återigen begränsa. 

 

Aborträtten begränsas eller tas helt enkelt bort i vissa länder. Så snart en kvinna blir gravid försvinner alla hennes rättigheter. Om något skulle hända barnet läggs all skuld på henne. Hennes liv spelar helt plötsligt ingen roll utan det levs bara för att mannens barn ska få leva. 

Inte heller är det bara män som jobbar för detta utan också kvinnor. 

I klassrummet kan man höra kommentarer som "inte för att vara sexistisk men..." och tystnad från den manliga läraren. Förresten, om du börjar en mening med den frasen - då är chansen ganska stor att du kommer säga nåt sexistiskt! 

 

Våldtäkter sopas under mattan och förnekas för att att den åh så "opartiska" domstolen funnit mannen oskyldig. Som om våldtäkt inte är det enda brottet med främst kvinnliga offer, och som dessutom självklart har lägst straff i kriminalsystemet om han överhuvudtaget blir funnen skyldig. 

 

På arbetsplatser är det den manliga chefen som väljs framför den kvinnliga. Du vet, för att hon visat att hon är lite jobbig eller sagt si och sådär. Och fast att mannen gör precis samma saker och det då anses det vara okej. Men han är ju trots allt en man. Såatt... Bara det. 

 

 

Idag är jag så glad att jag har så många otroligt starka, kompetenta och inspirerande kvinnor i min värld. Att jag har en mor som har satt förebilden för mig och mina systrar att en kvinna kan göra precis allt hon vill, att hon är stark och kompetent och att hon själv utan begränsningar äger sin kropp. 

 

Jag ser fram emot ett samhälle som ger henne lika mycket plats och rättigheter som mannen. 

 

Som jag läste i Cissi Wallins instagramfeed idag: