Snowcap

Efter alldeles för mycket tid på Tinder den senaste tiden längtar jag nu efter några ordentliga dejter med mig själv. Det är farligt att vara mellan jobb i en tid med en så underhållande app som Tinder. Någon mer som har upptäckt att det är något beroendeframkallande att svepa vänster? Och ja, jag menar vänster för det verkar som att det är några få profiler som rullar på repeat i åtminstone min Tinder-flöde: först har vi killen som vill ”mjuka upp spända muskler”, den andra som ”är i ett öppet förhållande och open to casual hookups” och han som hånglar med sin hund på tre av fyra bilder. 

Inte riktigt min grej. 

 Inte konstigt att jag kom på mig själv att drömma om en dejt med mig själv på väg till gymmet imorse. Tänk hur mysigt det vore att sitta på en restaurang, äta en köttbit, dricka ett glas rött vin och läsa en riktigt bra bok! Till efterrätt skulle jag välja något krämigt och kopp kaffe. Se på en bra film och dricka en kopp te <3  

Inte för jag har något emot att gå på en dejt med en annan människa. Men solo-dejterna brukar ju vinna. Vilket bevisades av förra veckans, då jag träffade en visserligen väldigt söt kille (han var åtminstone söt), och han frågar mig om jag vill ha familj knappt kommit femton minuter in i första drinken. Är ganska säker på att jag spärrade upp ögonen lite innan jag log och svarade. Han var helt allvarlig och berättade att han, som ville ha barn innan han var 30.

När jag berättade detta för tjejkompisarna efteråt sa nästan alla att ”ah, men han är seriös!”. Och ja, han må vara seriös och redo för barn inom de närmaste fyra åren, vilket är okej om man vill köra på det spåret. Jag är då 32 och inte särskilt sugen på att byta ut vinkvällar mot blöjbyten. Men man kan väl ändå vänta på att få en känsla för en person innan man skjuter fram livsomvälvande frågorna? 

Är det bara jag? Alltfler vänner börjar ju ändå bilda familj eller träffa sina blivande makar och jag är väldigt medveten att jag inom en väldigt snar framtid kommer vara den sista singeltjejen i min umgängeskrets. Men det kan väl inte vara meningen att första dejten efter 30 bara ska handla om att hitta den blivande mamman eller pappan till dina barn? Eller?

//English: 

After spending way too much time on Tinder I am so ready to book a couple of elaborate dates with just myself. 

It’s dangerous, being in-between jobs in the technological era, with entertainments such as Tinder out there. Has anyone else discovered how addictive it is to swipe left? And yes, I do mean left (!) since there appears to be a few profiles on repeat, in my Tinder at least. There’s the guy who wants to ”help relax your tense muscles”, the other guy who is all smiles above the line revealing that he is ”in an open relationship and open to casual hookups” and the third one, who is making out with his dog in three of four pictures. Not really my thing… Swiping left.

So probably not that odd that I caught myself daydreaming about going on a date with myself on my way to the gym this morning. Imagine this; sitting in a restaurant, a bloody steak, a glass of red wine and a really good book to go with that. For dessert I would go for a creamy pastry and a cup of coffee. Then watch a good movie and enjoy a cup of tea <3 

Not that I mind going on a date with another human being. But it’s hard to beat the solo-dates. Which was proven by last weeks, when I met this really cute guy (at least he was pretty), and he popped the magical question every girl wants to hear not even fifteen minutes into the first drink: ”Are you ready to start a family?” 

Pretty sure I got a slightly panicked look in my eyes before somehow controlling my impulse to get up and leave, and just answer. He then explained that he wanted kids before he was 30 since he didn't want to be an old dad. 

I mean, this is 2020 for gods sake- who wants kids before 30?? And that is a rhetorical question, I know that they are out there. I have some lovely friends who had kids before 30. But this is 2020! And I know, I sound like Samantha (Sex and the city), whom I LOVE by the way, and sure I might be more like her then I realized, but why do everyone have to get married and settle down? It’s such a cliche.

Anyways, when I told my girlfriends about this incident, on my way home, just about everyone’s reaction was; ”ahhh, so he’s serious!”. And yes, he was very serious, telling me he wanted to have kids within the next four years. Which is fine if you want to go that route. I mean, sure I am 32 and in that ”age when people are getting serious”, but shouldn’t the rule of dating still be to get a feeling for a person before scaring them off with life-altering questions? 

Is it just me? Since more and more of my friends are thinking about or actually starting a family or meeting their future partners, I am very aware that I am about to be the last single girl in my circle. But dating post turning 30 can’t be all about finding the future mother or father of your children? Can it?

Bild av: Cecilia Paulsson